Avatars, play and performance

Category: Swedish (Svenska) Page 6 of 9

Kroppar och konster

I veckan har vi, Ebba och Gabriel, på allvar börjat jobba med Riksteaterns konstnärliga utvecklingsprojekt, som tidigare resulterat i en fysisk version av konstnärsspelet. Vi har stannat kvar i frågor om arbete, aktivitet och återhämtning, men närmat oss på nya sätt. Här följer anteckningar och tankar om teman som dykt upp i processen.

Konst och terapi

Terapi och konst brukar stå i konflikt med varandra. Konsten ska inte behöva vara uppbygglig eller sund. När konsten har varit sund, som under vitalismen, har den också lätt lånat sig till fascism. Konsten ska, åtminstone i och med modernismen vara fri, inte disciplinerande. Det finns samtidigt också en idé om att konsten är god eller sund och att vi mår bra av att gå på teater eller av att läsa en bok. Men detta välmående ska nog gärna uppstå av misstag, det är inte målet med kulturen. När vi aktiverar publikens kroppar som en del av det konstnärliga arbetet blir det svårt att undvika frågor om kropp och medvetande. Vi ber dem att medvetandegöra sig om sin kropp; att se, att känna, att röra sig, att dela rum, att förhandla plats. Vad kan vi föreslå dessa kroppar? Kan vi erbjuda avslappning, lättnad, eskapism? Ett rum som ger ett tillfälligt andhål i en vardag som präglas av fragmentarisering, ensamhet, alienation, stress, produktionsmål. Kan vi hitta nya förbindelser och relationer mellan publikens kroppar? Kan vi väcka empati, närhet, solidaritet, lekfullhet, vänskap? Vad händer sedan när olika sällskap lämnar salongen och återvänder till sitt? Var det där rummet en dröm, ett undantag, en tillfällighet?

Här blir det lockande att, även som konstnär, börja tänka i termer av praktiker snarare än avslutade verk. Ett verk kan slå an en ton som ekar genom historien, men en praktik går att komma tillbaka till, den skapar kontinuitet, en röd tråd, ett sammanhang. I utformandet av en sådan praktik, som är så skön eller välbehövlig att en vill återvända till den, så vill vi ha vissa saker i åtanke. Om vi föreslår en inåtvänd aktivitet,  tar det då uppmärksamhet från utåtriktad kommunikativ eller politisk aktivitet? Skapar det ett välmående för dagen, något som känns bra just för att det är en flykt från handling? Eller är det just en sådan paus som krävs för att vi ska kunna bryta med den internaliserade stress mot deadlines som vi vanligtvis sitter fast i. En stress som i sig hindrar oss från att göra något som gör världen till en bättre plats, både i ett mindre inomkroppsligt, i ett mellankroppsligt och ett stort samhälleligt perspektiv.

Somatik som estetik eller separation

Somatik handar om embodiment, förkroppsligande. Den amerikanska filosofen Richard Schustermans anknyter i essän Somaaestetcis: A disciplinary proposal till dessa frågor. Förslaget han kommer med är att

  1. Återuppliva Baumgartens ide om estetik som en livsförbättrande kognitiv disciplin,
  2. få ett slut på förbiseendet av kroppen i estetiken, och
  3. föreslå ett utvidgat nytt fält: somaestetik.

Schusterman menar att estetiken ofta handlar om att kritisera sinnena och visa dess gränser för att undvika att bli lurad av sinnena. Schusterman vill istället gå in i sinnena och tala om deras faktiska funktioner. Hans agenda är också förbättrande av sinnena, eftersom det är genom dem vi upplever all konst.

IMG_0463

Ett motsatt perspektiv finns i Upplysningens dialektik. Där formulerar Horkheimer och Adornos en skissartad kritik av somatik. De menar att kroppslig praktik är dömt att misslyckas, eftersom det innebär ett särskiljande av kroppen från jaget. De ser en fara i attt reducera mänsklig aktivitet till fysiska fenomen, så att en promenad är lika med rörelse och en måltid lika med ett visst antal kalorier. Att tänka på kroppens aktiviteter så gör att en försvinner från sig själv, från det som finns i kroppen. Om en ser kroppen som en rörlig mekanism, som separerade delar eller rena funktioner så blir kropparna användbara just som maskiner. För att göra människor till varor, arbetare eller soldater krävs denna separering mellan kropp och person, menar Adorno och Horkheimer. Särskiljandet av kroppen kan användas av reklam eller propaganda. Det är lätt att få kropparna att köpa eller lyda, så att de ska bli starka och friska i kroppen, utan att tänka själva. Om en ser kroppen som fysisk substans med funktioner så ligger en fascistiskt eller nazistisk logik nära till hands. Med en sådan logik så kan kroppar som inte bedöms vara vackra och funktionella, lika gärna omformas till någon annan slags substans, till energi, tvål, verktyg. De kan få en annan funktion i maskineriet. Adorno och Horkheimer påminner oss om att ordet kropp eller corpus redan refererar till en död kropp. Den tränande vitalistens mätning och vägning av sin egen starka kropp svarar mot obducentens bedömande av likets döda kropp. Ett sådant tänkande ger en intressant ingång till samtidens hälsokultur.

Människans revolt

IMG_0438

Att läsa högt och långsamt, för varandra, gör något med läsningen. Vi läste några sidor i Camus Människans revolt som behandlade relationen mellan konst och revolt. När en läser högt så gör en orden till sina. På ett sätt blir vi Camus avatarer. Vi artikulerar hans tanke, gör den till kött. Camus tänker på revolutionärers ambivalenta förhållande till konstnärlig gestaltning. Revolutionärer genom tiderna har haft en större sympati för hantverkare som skapar användbara objekt, än för konstnärer, som söker något utom-verkligt. Vi tar med oss idén om en konst som inte söker transcendera det levda kroppsliga livet i den här världen utan som gör det mer värdefullt. Vilken konst skulle få oss att välja köttet över transcendensen?

Konstnärsspelet – rollspelsversionen

Foto av Anna Wilhelmsson

Foto av Peter Larsdotter

Nyxxx har inlett ett samarbete om konstnärlig utveckling med Riksteatern. Under några veckor kommer Ebba och Gabriel att jobba med att utveckla nya praktiker för scenkonsten. Utöver Nyxxx kommer även Nadja Hjorton och Lisen Rosell (från ÖFA) och Mariana S. Gomes, Benjamin Quigley & Mattias Lech (från GLQ) att medverka i olika delar av projektet. Vi kommer även att få hjälp av dramaturgen Gustav Tegby.

Under den inledande workshophelgen på Riksteatern så speltestade vi en fysisk version av vårt Konstnärsspel tillsammans med de andra konstnärerna, dramaturger, chefer och några andra anställda på Riksteatern.

Speltest på Riksteatern.

Speltest, hos Kulturrådet. Foto: Peter Larsdotter

Nedan följer vårt manus från speltestet. Alla element fungerade inte klockrent, men utifrån de här utgångspunkterna går det att svänga ihop ett fysiskt spel som skapar diskussioner om konstnärers levnadsvillkor. Antalet pengar, inspirationspennor och antal minuter per månad kan behöva justeras. Den stora fördelen med att göra det digitala spelet fysiskt är den sociala och ekonomiska dynamik som kan uppstå mellan deltagarna. Den svagaste stationen är nog Inspirationsresan, som kan behöva ett annat sätt att gestaltas på än vad som beskrivs nedan. Som det är nu blir inspirationsresan snarare ironisk än inspirerande. Det vore bättre med en aktivitet där deltagarna faktiskt gör något som verkar inspirerande. Ett annat svagt moment är epilogen. De nuvarande frågorna upplevdes lite platta men det går nog att hitta andra frågor som är bättre. Andra idéer som kom upp under de-briefen var att ha ett vernissage, en årskrönika annan gruppaktivitet som avslutning.

Speltest på Riksteatern

Speltest, i studion. Foto: Peter Larsdotter

När vi utvecklade spelet kom prototypen till brittiska Precariat! A game about getting by, together i vår väg. Även om vi har inte haft möjlighet att testspela det själva än, så verkar det finnas likheter både i speldynamik och tema.

KONSTNÄRSSPELET – ROLLSPELET

DET HÄR BEHÖVS

  • En tydlig ljudsignal, typ ett alarm
  • Papper som det står en av de fyra stationernas namn på
  • Regler för studion (PDF)
  • Låtsaseurosedlar, men annan valuta går också bra.
  • Färgpennor 10* antalet spelare
  • En låda eller kuvert till banken.
  • Fem bord. Ett för varje station + banken.
  • Motivkort till studion (PDF)
  • Bilder på produkter, t.ex urklippta ur en produktkatalog för kontorsvaror eller leksaker.
  • Ansökningsblanketter till Kulturrådet (PDF)
  • Poletter till Kulturrådet
  • 1 st t6 till Kulturrådet
  • Dator med semestervideos
  • En flaska tonic
  • 3 st spelledare, kan även hämtas ur spelargruppen då inga större förberedelser krävs. Uppgifter: Arbetsgivare, Referensperson från Kulturrådet och Resebyrå.

SPELREGLER

Detta behöver deltagarna veta innan det börjar:

Spelet handlar om livet som frilansande konstnär. Detagarna spelar konstnärer och den konstnärliga praktiken består av fyra aktiviteter:

  • jobba i studion
  • söka pengar
  • brödjobba
  • åka på inspirationsresa

Så spelas spelet:

  • En spelomgång representerar en månad. Vid början av varje månad aktiverar spelledaren ljudsignalen. Deltagarna får välja mellan en av aktiviteterna.
  • Varje deltagare börjar med 500€ på fickan. Om ni vill att det ska kännas lite mer realistiskt kan ni tänka alla pengar med en extra nolla.
  • För att kunna arbeta i studion behöver deltagaren minst en filtpenna. Var och en börjar med 4 pennor. Pennorna representerar konstnärlig inspiration.
  • I slutet på varje månad ringer klockan igen och då måste varje konstnär gå till banken för att betala sina räkningar – totalt 100 euro per månad.
  • Efter att räkningarna betalts ringer klockan återigen och en ny månad påbörjas.
  • En månad är ca 3 minuter. Hur många månader som spelas är upp till spelledaren.
  • Spelets mål är att göra det bästa av sin livssituation.

PROLOG

Spelledarna delar ut pengar och pennor till deltagarna. Innan det börjar ställer spelledarna även frågor till några av deltagarna, för att sätta stämning och skapa variation i deltagarnas utgångsläge. Konsekvensen av valen, det som står inom parentes, ska inte läsas ut.

SITUATION: Du får ett uppdrag med kort dödlinje. Det ska vara klart imorgonbitti. Vill du…

  • 1: Jobba över på amfetamin, (100 euro)
  • 2: Ta jobbet, men skjuta på dödlinjen i sista stund. (100€)
  • 3: Snacka med en kompis i facebook-chatten som kan göra det samma kväll. (-100 euro)

SITUATION: Du blir bjuden på lunch av en kompis. Vill du…

  • 1: Softa och socialisera. (+ 1 penna)
  • 2: Bjuda på lunchen, eftersom generositet lönar sig.(-100€ +1 penna)
  • 3: Fiska efter frilansjobb. (+100€)

SITUATION: Under ett “förutsättningslöst” möte diskuteras ett uppdrag som du vet att din kompis skulle utföra bättre än du. Vill du…

  • 1. Berätta om dig själv, säg inget om kompis. (+100€)
  • 2. Tipsa om din kompis. (-100€)
  • 3. Nicka, lyssna och bekräfta och be att få återkomma.(+100€)

SITUATION: Din partner ringer sent på kvällen när du fortfarande sitter och jobbar. Vill du…

  • 1: Låta din partner spåna idéer tillsammans med dig. (+100€ +1penna)
  • 2: Ställa frågor som får hen att prata och jobba samtidigt på med ditt. (din livssituation förändras inte)
  • 3: Ta hand om relationen och riskera missa dödlinjen.( -100€ +1penna)

SITUATION: Kl är 23.30. Du ligger i sängen och stirrar på din telefon. Din kompis, som just nu är din chef i ett projekt, skickar ett ganska viktigt mejl. Vad gör du?

  • 1. Du skriver ett svar men ställer in mailprogrammet på att skicka mailet kl 09.01. (din livssituation förändras inte)
  • 2. Du skickar ett svar med en ironisk blinkning kring att ni båda jobbar vid den tiden. (din livssituation förändras inte)
  • 3. Du lägger ifrån dig telefonen och försöker sova.(din livssituation förändras inte)

SITUATION: Du vaknar svettig av en mardröm där du brottas med björnar. Vill du…

  • VAL 1: Skriva ner drömmen i din anteckningsbok. Somna om. (+1 inspiration)
  • 2. Kolla på nätet vad drömmen betyder. Låta skärmens ljus väcka dig. +1 inspiration)
  • 3. Skriva ut drömmen på internet. Vakna till likes. (+1 inspiration)

Efter prologen tar deltagarna plats i rummets mitt. Spelledaren startar spelets första månad genom att aktivera ljudsignalen.

Stationerna

Bord 1. Brödjobbet

Arbetsgivaren sitter här. Arbetet går ut på att skriva en säljande mening om en vara till nästa års katalog. Varorna är bilder urklippta ur en produktkatalog. Arbetsgivaren ger feedback.

  • Den som lyckas (+200€)
  • Den som misslyckas (+50€)
  • Alla som brödjobbar förlorar en inspirationspenna per månad.

Arbetsgivaren kan också erbjuda deltagarna fast jobb som mellanchef, vilket betyder att den får ta över jobbet (+300€) Det är tre månaders uppsägningstid.

Bord 2. I studion

På bordet ligger en lapp med följande text: Välkommen till ateljén. Du får måla med de pennor du har. Dra ett kort för att få inspiration till ett motiv. Ta med dig ditt verk när du är klar. Har du inga pennor kan du inte skapa.

På bordet ligger också en hög med motivkort:

  • Rita en bild av en lunch
  • Rita en bild av ett förutsättningslöst möte
  • Rita en bild av dig själv i sängen
  • Rita en bild på två björnar som brottas
  • Rita en bild av hur det känns att jobba som konstnär.
  • Rita en bild av ditt självförtroende just nu
  • Rita en bild av det här rummet
  • Rita en bild av din sociala situation
  • Rita en bild av din familj
  • Rita en bild av ditt jobb
  • Rita en bild av geometriska figurer
  • Rita en bild av hur du föreställer dig framtiden
  • Rita en bild av sorg
  • Rita en bild om vanmakt
  • Rita en bild med bara ett streck
  • Rita en bild med prickar
  • Rita en bild med bara raka streck
  • Rita en bild utan motiv
  • Rita en bild av en emoji/emoticon

Bord 3. Hos kulturrådet

Här sitter referenspersonen med en blankett. Alla får satsa en polett var på månadens trend genom att placera den på ett värdeord.

Blankett:

Jag söker pengar för ett verk som är:

  • 1. nyskapande
  • 2. interdisciplinärt
  • 3. uppsökande
  • 4. dokumentärt
  • 5. självbiografiskt
  • 6. provokativt

Den som vinner får (+500€).

Alla som söker pengar förlorar en penna per ansökningsomgång.

Bord 4. På inspirationsresan

Här sitter Reseförsäljaren och ber gruppen att bestämma ett gemensamt resmål. De får titta på ett Youtube-klipp och dricka tonic.

Inspirationsresan kostar (100€) och ger (+1 filtpenna).

EPILOG

Vi samlas i cirkel igen.

Ett år har gått och nu är spelet slut.

Vem har tjänat mest pengar? Är du

  • 1. lycklig
  • 2. stressad
  • 3. utmattad

Vem har gjort mest konst? Är du

  • 1. lycklig
  • 2. stressad
  • 3. utmattad

EFTERSNACK

Efter spelet så kör spelledarna en runda där alla får säga en mening, till exempel ett minne från spelet.

Workshop på Riksteatern

Eftersnack. Foto: Peter Larsdotter

80 föreställningar senare

foto av Markus Gårdner

foto av Markus Gårdner

I höst har Nyxxx verk Din inre röst spelats på ung scen / öst i Östergötland.

– Ebba, du har nyss avslutat en lång klassrumsturné i Östergötland, hur känns det?

Det känns väldigt kul att vi har spelat över åttio föreställningar och att så många barn fått ta del av verket. Det har varit superkul och utmanande att spelleda. Det har varit kul att följa föreställningen hela vägen från idé till mötet med publiken. Det är en speciell känsla att uppleva sin egen föreställning gång på gång. Det kräver en viss ödmjukhet mot den gamla versionen av sig själv, den som gjorde föreställningen. Ofta tänkte jag att det här skulle kunna vara ännu bättre, men så måste en acceptera de val vi gjorde.

– Hur många och vilka har fått spela Din inre röst?

Det är ungefär 2000 personer som spelat, mestadels högstadieungdomar och deras lärare. Vi spelade också för några gymnasieklasser och några mellanstadieklasser.

– Hur har lärarna tagit emot verket?

Många lärare har uppskattat att vara med sin klass på andra villkor än vanligt. Jag tror att föreställningen aktiverat tankar om lärarrollen också, men det kan vara svårt att prata med lärarna efteråt eftersom många är omtumlade och lite off.

– Hur har verket tagits emot? Högstadiet brukar ju betraktas som en ”svår målgrupp”?

För många har föreställningen ju inneburit en första kontakt med hörlursformatet. Jag minns hur starkt det var för mig första gången jag gjorde mig till “avatar”. Många blir förvånade över att de gillade upplevelsen så mycket. Även om de fått formatet beskrivet med ord in förväg så är det ingenting mot själva performancen.  Många fascinerades av hur allting “stämde” när de följde rösten. Det tycker jag är intressant. Njutningen i att något stämmer för ens kropp. Detta något kan vara rummet, andra kroppar, blickar som möts.

Det är ju speciellt att komma in i en grupp, ta ordet och sätta igång ett kollektivt utmanande och intimt omskapanade av den gruppen. Ju tydligare jag blev med att introducera föreställningens regler och vad de kunde förvänta sig av den, desto bättre gick det att få klassernas förtroende.

Jag tror att jag var ganska förberedd på det här med svår målgrupp. En grej jag däremot var oförberedd på var frågorna efteråt. Nästan varje gång var det någon eller några som ifrågasatte meningsfullheten med föreställningen. De hade uppskattat upplevelsen, det var inte det. Det var med såghär: “Var det något vi skulle lära oss, eller var det bara en kul grej? ” vad en återkommande kommentar. Jag vet inte riktigt hur jag ska besvara den frågan. Det blir lätt en fråga om konstens nytta och vad konst kan göra och så. Jag tror att skolan ger en begränsat bild av vad konst kan vara, typ att det måste finnas ett sederlärande budskap. Det skulle va kul att ha mer tid att prata med om det med skolbarn.

– Finns det några delar av verket som fungerat särskilt bra eller delar som inte gått hem?

Nej, det har varit väldigt varierande från grupp till grupp och inom en grupp. Kan inte tänka på någon scen som mest välfungerande. Scenen där de ställer frågor till varandra har fått stor uppmärksamhet, den är den mest socialt utmanande scenen eftersom du använder röst och står så nära någon.

Generellt har grundsituationen varit lite svårförhandlad. Eftersom skolan är en plikt blir det svårt att tala om ett frivilligt deltagande. Dessutom är det ju svårt att tala om frivillighet i en gruppsituation där “ja:et” är norm, där ett nej måste vara ett aktivt nej. Och att övertyga dem om att de bara ska följa en röst, ja det är väl rimligt att det finns en viss skepcis.

Det har också varit en del rynkade pannor kring det här med att en röst tar sig in i kroppen. Är det ett övergrepp? Är det en lek? Är den en behaglig sak att vara både sig själv och någon annan samtidigt? Är rösten en vän?

Turnén är över för denna gång. Vi ser fram mot nypremiären i augusti 2015!

Avsnitt #7 – Rymdresor & nordbor

nyxxx-pod7Ebba och Gabriel pratar om rollspelet The Hospitality som vi spelade på Scenariofestivalen i Stockholm och om den interaktiva föreställningen One Way på Karavan i Malmö och om byråkratiserandet av deltagande i konsten. Vi pratar även om Nils Polettis högerextrema musikal Sånger för norden som spelas på Turteatern och i någon mån också om Ung scen / östs Marken brinner. I slutet kommer lite tankar om sociala experiment på initiativ av Nina Runa Essendrop under festivalen Black box Copenhagen.

Kvällsföreställning av Din inre röst på Ung scen öst

Foto: Markus Gårder

Foto: Markus Gårder

Din inre röst spelas under hösten på turné i högstadieklassrum i Östergötland och har nu två exklusiva kvällsföreställningar på ung scen/öst.

  • Fredag 17 okt kl.18.00 och 20.00 i Bakfickan på ung scen/öst.
  • Adress: Elsa Brändströms gata 3B, Linköping
  • Föreställningen är 1 timme.

Efter sista föreställningen blir det festligheter – mer info om det kommer separat.

Mer info om föreställningen

”… i en stojig högstadieklass fångas koncentrationen fullkomligt och man manar fram en stark känsla av gemenskap och förhöjd sinnlig känslighet. Det är värt att applådera.”  Sara Segraeus, Folkbladet

”… säkert ger det en oförglömlig upplevelse av vad nyskapande, samtida ungdomsteater kan åstadkomma. Eftersnacket torde bli mångordigt. Kanske handlar det ytterst om att lära ungdomar att varsamt lyssna på sin inre röst och inte i onödan ge efter för grupptryck.”  Christer Fällman, Corren

”Inte teater på vanligt sätt utan snarare ett sätt att korsa gränser, bryta ner hierarkier, upphäva ansvaret för en kort stund. /…/ Jag tänker att den frigör eleverna från klassens grupperingar och hierarkier, kanske för första gången sedan de formades. Det är befriande!”   Ann-Charlotte Sandelin, Kultursidan.nu

Biljettbokning: 013-37 77 77 eller biljett@ungscen.se
Och uppge på vilken av föreställningstiderna du vill gå.

Human Agency ur mangoperspektiv

mango

 

Human Agency har ingen scenografi. Det finns ett möblerat rum, ja, men sakerna befinner sig inte i bakgrunden som rekvisita och dekor. De framträder mellan besökarna. Så har jag tänkt mig det. Mangofrukterna som fyller det ofullständigt dukade bordet i Human Agency har väckt särskilt många reaktioner. Nu i samband med Stockholmspremiären fick jag lust att publicera några processiga tankar om den gyllene stenfrukten / Ebba 

Avatarscenariot Human Agnency är en rad olika situationer där ett gäng kroppar möter en omvärld. Ett verktyg vi använde för att utveckla föreställningen var att se till hur kropp och objekt möts i världen, i olika kombinationer. Två kroppar som förbinds av ett objekt. Objekt vars betydelse eller värde förändras av hur kroppen tar i det. Objekt som får kroppen att kännas annorlunda, och så vidare. Det som händer i föreställningen “händer” i sådana kopplingar och möten snarare än i enskilda subjekts betraktande av enskilda objekt. Det händer när handen och mangon möts. Det är inte jag eller mangon i sig som är intressant. Verkets centrala objekt hörluren lyder under samma logik. Kroppen får kontakt med ljudinstruktionerna genom att ta på sig hörluren. Det “avatartiska” liv som sker när jag och hörluren jobbar samman är centralt för att förstå verket, ej hörluren i sig som dött ting. Ej heller jag som stilla kropp. Ej heller ljudet i sig. När vi kopplar ihop oss uppstår verket. Det är därför möjligt att närma sig Human Agency ur mangons perspektiv. Kommer vi närmare mangon så kommer vi att närma oss det som verket vill tala om.

Första mötet

Jag plockar upp den och håller den i min hand. Den är lagom stor och rundad som en kupad hand. Den formar min kupade hand efter sig. Mangon och handflatan smälter ihop. Att hålla i mangon påminner om att hålla om en bit kropp, en bit mänskligt kött. Densiteten i mango är lik den i en kropp. Mangon har ett skal, en hud, som omger och skyddar det saftiga köttet. På insidan, innanför köttet finns en rejäl stomme. En kärna som både till färg och hårdhet liknar ben. Skalet som berör min hud när jag håller i mangon har skiftande färger: brun, grön, röd och gul. Varje mangos skal har sina egna märken som tyder på att den genomlevt händelser. Den skulle kunna vara dinosauriehud. Med mangon blir min hand uråldrig. Den är en liten behållare av liv.

Om solen

Mangon har rest långt. Den har en historia. Den har kommit till Sverige, till rika nord, till min hand. Mangons berättelse innehåller resor från platser långt från svenskt klimat. Den vittnar om ett tidigare liv i naturen där den en gång växte från ett träd. Där mötte den solens strålar varje dag. Den är en behållare av solljus. Den härstammar från soligare breddgrader. Den för tankarna till värme och paradisiska fruktsamma öar. Mangon väcker framförallt en längtan om att det ska finnas ett saftigt paradis, långt borta från kalla nord. Att komma i kontakt med mangon, är att komma närmare paradiset. På geografiska platser där mango odlas så tappar den nog delar av sina ”exotiska” kvalitéer, men inte alla. Dess lysande gyllengula kött, rejäla tyngd och mjuka form är spår av det som alltid är främmande. Solen är långt borta oavsett geografisk närhet till mangoodling.

Att bli förpackad

Klisterlappen på mangons skal stör å andra sidan bilden av den paradisiska frukten. Den påminner om hur mangon, den sköna, mjuka, kroppsliga frukten, inte är en simpel råvara utan en sammansatt vara med ett visst värde. Prislappen som är klistrad på fruktens skal talar också om hur den fått sitt värde. Genom kontakt med människor tvingas frukten genomgå en varufieringsprocess där den får egenskaper som ”mogen” ”ekologisk” ”extrapris” ”extra söt” klistrade på sig. När jag tar upp mangon så är det aldrig bara jag och mangon.  Mellan oss finns mangons värde. Värdet är en historia av hur andra människor behandlat mangon. Hur de köpslått, besprutat,  förpackat och fraktat den. Det är den koloniala, kapitalistiska historien som mangon bär på. Klisterlapparna försöker dölja den genom att tillskriva mangon härliga egenskaper. Mangon är ”fresh”, ”solmogen” och “sweet”. Men orden skyltar samtidigt med att processen ägt rum.

En frukts framtid

När jag mangon i handen så ställs jag inte bara inför dess hela historia, jag blir även del av den. Jag tar hand om mangon. Jag håller om den. Jag måste se den för vad den är och inte är. Jag ser dess väg från frö, till lastbil, flygplan, båt, till mataffärens frukt och grönt-lager, till min hand. Där ligger frukten och det är jag som kommer att föra den in i framtiden. Ultimat kan jag avsluta dess process som objekt genom att skära upp och äta den. Vill jag upphäva mangons existens här och nu och låta den uppgå i mig.  Vill jag fullfölja det mangoöde som följts av tusentals frukter, från frö till fruktsallad? Eller har jag andra möjligheter? Kan jag bryta banan?

Mangon kan inte sägas vara ett livsmedel vars främsta uppgift är att mätta munnar. Till det har vi potatis, vete, havre, äpplen. Mangons uppgift är social. Den används för att skapa fest. Den finns för att ge sken av överflöd och en viss sorts lyx. Känslan av mango är känslan av att ett guldkorn från världens alla hörn kommit till mig. Det gör mig till världens centrum. Åh mango säger vi när någon köpt en mango. Vi säger inte inte åh äpplen. Fruktsalladen med mango står mitt på bordet på festen, äppelskålen står vid sidan av. Människor som samlas för att äta mango firar det goda livet. Människor som samlas för att plocka mango gör det för pengars skull. Mangon används under sitt liv som samlingspunkt för olika sorters gemenskaper. Den skapar olika sorters band mellan olika människor under sin tid som objekt.  Förvandlingen och uppståndelsen av olika sorters gemenskap var grunden för föreställningens dramaturgi. En mänsklig kulturell gemenskap gestaltas i verkets två första situationer. I starten blir avatarerna skulpturer som människorna kan betrakta från olika håll. Därefter kommer middagsscenen. Den mänskliga i att låta gemenskapen ske kring ett bord. Människokulturens sociala konventionen symboliserad av ett höjande av glasen till skål. Avatarernas annorlunda gemenskap visas i de tre följande situationerna. Avatarerna kan gå mot tydliga orienteringspunkter, mot lysande rör. De flyttar objekt. De samlas under ett objekt. För människorna är det oklart varför avatarerna samlas under lampan. Det går att tänka sig hur skålandet och sittandet vid bordet ter lika oklart för en alien som nyss ankommit vår värld.

Jag har mangon i min hand och hörlurar för mina öron. Om jag inte ska avsluta mangons livsprocess genom att äta upp den så återstår att fortsätta utnyttja mangons gemenskapande kapacitet. Avatarerna sätter mangon mellan människor på nya sätt. Mangon kan läggas mellan min kropp och en annans kropp, för att koppla ihop våra två kroppar. Den kan tryckas upp mellan två hudar och bli en teknik för intim kontakt. Den kan bli det laddade objektet i en healingbetonad situation. Mangons skal blir då än mer en representation av kroppens hud, av den andra kroppens hud.  Genom mangon kan jag känna den andra kroppens andning och rörelse. Jag kan föreställa mig att mangon är den del av denna livgivande rörelse, själv beröras och röras av den rörelsen som går från den andra kroppen, genom mangon och in i mig. Mangon förlänger och kopplar ihop våra kroppar. Min blick kan riktas in i mangon, istället för mot den andra kroppen. Jag vänder mig mot mangon och bort från den främmande människans blick, vars kropp jag känner genom mangon. En blick som om den mötte min, kanske hade satt sig för vår intima kroppsliga delning av nuet genom delning av mangons yta.

Förvandling

Mangons placering i rummet avgör kropparnas organisering på fler sätt än så. Initialt ligger frukterna i prydliga högar på det långa bordet med den vita duken. Den är avkiljd från platsleksaker, plastmuggar, papptallrikar och förpackningar av mango- och kokosjuice. Juiceförpackningarna bredvid frukterna förstärker känslan av att mangon är naturlig medan juicen är producerad, fast de i själva verket båda procuderats. Bilden ger ett sken av det ena fast vi också vet det andra: att de delar stor del av sin bakgrund: de innehåller råvara men båda är varor. Blicken förhandlas och skaver här och nu: är mangon organisk eller producerad? När frukten ligger där på bordet är det tydligt att den i situationen är konsumtionsvara redo för mig att avnjuta på ett visst sätt: sätta tänderna i den och äta den. Samtidigt saknas på bordet knivar för att dela den. Så vad gör den där? Det som sker är att den förflyttas via kontakt med en hand ner på golvet. Kanske sker det via en annan kropps hud i sekvensen jag beskriver ovan. I platsbytet från bord till golv förändras mangons värde och användningsområde. Den innehar inte längre förväntningen att ätas utan har dels nedflyttats från listan av ätbara ting, dels upphöjts från vardagsföremål till skulptur/konstobjekt och senare även rituellt offerobjekt. Den får flera nya betydelser. Den bildar tillsammans med de andra objekten från bordet små miniatyrvärldar på golvet. En mango i en plastmugg, en liten dinosaur av plast balanserandes på två mango, en rad med mango bredvid en rad med papptallrikar. Runt om kring dessa kompositioner samlas kropparna, betraktandes vad de byggt upp, och i närkontakt med varandra.

Det arbete vi stulit från de som fört mangon hit använder vi för att stå nära, stå samlade. Stå kring mangon och se dess historia, nu och framtid i olika skiftningar. Det är kanske fråga om en symbolisk pay back time till arbetet och solen – representerad av lampan ovanför. Till elektriciteten som får solen/lampan att lysa. Det är förslösande, nybygge, att bygga och leka tillsammans. Att njuta av mangon utan att glömma hur mangon kom hit. Går det? I mangon finns en fråga om hur gemenskaper uppstår, i och utanför kapitalismens spelregler. I ett kroppsligt konstverk blir det givetvis i kroppen som denna politik måste realiseras och förhandlas. Vad konstverket förmår är kanske att förstärka känslan för den egna kroppens rörelser, kopplingar, känslor, förändringspotential, nyfikenhet. Att njuta, utan att glömma hur vi själva kom hit. Att fly och samtidigt stanna kvar. Kanske kommer Nyxxx nästa verk börja i ett undersökande av den sortens taktiker. Mer om det senare. Först ser vi fram emot föreställningarna av Human Agency i ikväll och imorgon.

Trailer och affisch för Din inre röst

affisch-dininrerost-web

Snart har vi premiär för Din inre röst, den spelar i östgötska skolor 9 september – 12 december 2014. Peppen är stor!

Avsnitt #6 – Dialogdemonstranter & avatarpoliser

nyxxx-pod6

Albin, Ebba, Gabriel och Tova hänger i Linköping och debriefar i podden sina upplevelser från en antirasistisk demonstration mot Svenskarnas Parti. Vi snackar även lite om vårt nya verk Din inre röst och hur avatarstyrning skulle kunna fungera i stora massor.

Ljudet i podden av Elize Arvefjord och talkörerna av folket.

Avsnitt #5 – Regler & känslor

nyxxx-pod5

Ebba, Gabriel och Tova pratar om den nya antologin Att delta på djupet – publikinteraktion för barn och unga som Tova, i egenskap av husdramaturg på ung scen/öst, varit redaktör för.

Tova Gerge och teaterns konstnärliga ledare Malin Axelsson skriver i den inledande Omslag: Att delta på djupettexten:

En grund i arbetet med interaktivitet har varit att sträva efter att gestalta “tänk om” snarare än “som om”. Vi ville röra oss bort från den problembeskrivande realism som präglar mycket av den svenska politiska teatern. Istället ville vi hitta en möjlighetsvidgande surrealism där politiken finns i den kroppsliga upplevelsen. (s.8)

Ljud i podden av Elize Arvefjord.

Human Agency på Turteatern

Ett kontemplativt spel för avatarer och människor.

IMG_9706Välkommen till Human Agency, en organisation som har 12 röster men inga kroppar. Human Agency uppstår mellan det organiska, tekniska och virtuella. När du lyssnar till oss kan organisationen verka i världen genom din kropp och du blir en avatar som ser livet på ett nytt sätt genom dina egna sinnen.

Som medlemskropp i Human Agency får du tillgång till en ny teknosocial livshållning. Med hjälp av förprogrammerade instruktioner, objekt, ljus och andra besökare navigerar du genom rummet – handlar, rör dig, betraktar.

Ålder: alla åldrar, du behöver inga förkunskaper för att delta

Spelas:

  • 11 sept kl 19
  • 12 sept kl 19
  • 13 sept kl 19

Pris: 150 kr ordinarie, 100 kr student/pensionär

Turteatern ligger på Lågskärsvägen 13 i Stockholm och närmsta tunnelbanestation är Kärrtorp.

Manus och regi: Ebba Petrén och Gabriel Widing
Ljud: Elize Arvefjord
Objekt: Albin Werle
Ljus: Kerstin Weimers

Producerad av NYXXX i samarbete med Teaterhögskolan i Malmö, med stöd av Kulturrådet och Stockholms stad.

Page 6 of 9

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén