Avatars, play and performance

Tag: workshop

Exercises in political argumentation

Scenkonstbiennalen, 30 years.

Ebba, Gabriel & Tova from Nyxxx collaborates with Lisa Färnström to make a workshop at the performance arts biennale. Info in Swedish:

Det kulturpolitiska landskapet i Sverige omdanas. Innebörden och användningen av begrepp som konstnärlig frihet och armlängds avstånd är inte självklar.

Den här workshopen är till för dig som tror att statlig kulturpolitik är livsviktig för demokratin men saknar argument när det hettar till. Här får du inom trygga ramar öva på att formulera och bemöta kulturpolitiska argument. Du får inventera var du själv står ideologiskt och studera dina meningsmotståndares argument. I korta rollspels-liknande debatter – där du ibland agerar som dig själv och ibland intar positioner långt från din egen – stärks din förmåga att tänka och agera kulturpolitiskt.

  • 31 maj, 18-19.30, Dramaten

Nyxxx på Transistorfestivalen i Malmö

14502761_10153714030872820_7577112173433322258_n

Transistor 2. Old form – new format

Transistor är en nystartad scenkonstfestival vars ambition är att presentera konst som arbetar med olika former av utvidgat berättande för scenrummet. Den konceptuella scenkonsten är idag gränsöverskridande och det är inte längre skillnad om det är en teaterfestival eller en som har inriktning mot musik, performance eller rörlig bild; konstformerna influeras av varandra och konstnärer är verksamma inom flera olika fält.

Hela Programmet

Nyxxx bidrag till festivalen:

SWITCH / Workshop / Work-in-progress / Transistor Live

I efterskalven av föreställningen JOIN skapar Teater InSite och scenkonstkollektivet Nyxxx en ny interaktiv och platsspecifik upplevelse! Under en veckas workshop får publiken insyn i olika förslag och skisser till deltagande situationer. Kom och prova nya spel och scener med andra nyfikna. Vi skapar ramarna för ett verk om hur slutna rum och nätverk kopplar samman kroppar och medvetanden i oväntade kombinationer. Workshopen sker i samarbete med STUDIO. Av och med Teater Insite och Nyxxx

9-11/11 Mellan Kl 14.00-16.00
12-13/11 Mellan Kl 15.00-18.00

Studio, Nordenskiöldsgatan 24, Malmö
Fri entré

Spöken i maskinen / Transistor Sound

Vendetta Korn sitter ensam kvar i butiken efter stängning för att laga en gammal skivspelare. Då händer det oförklarliga. Någon eller någonting talar genom skivspelaren…Spöken i maskinen är en serie i fem fristående delar där det övernaturliga används för att berätta om vänskap och sorg, skapad för och i dialog med mellanstadiebarn.

Idé: Scenkonstkollektivet Nyxxx. Manus: Tova Gerge. Ljuddesign och musik: Elize Arvefjord. Regi: Ebba Petrén. Dramaturg: Doreen Kanter och Frida Derwinger- Tekniker: Michael Johansson- Exekutiv producent: Frida Derwinger

I rollerna: Ester Claesson, Michalis Koutsogiannakis, Rosie Björkman, William Winter, Ebba Petrén, Mathilda Lindström, Laila Berger Torsson, Sinit Bein, Danait Bein och Joline Gustafsson Hällkvist.

Sveriges Radio Drama

12/11 kl. 20.15-21.00

Teaterhögskolan i Malmö, Bergsgatan 29
Fri entré

 

Nyxxx Summer Space

IMG_1433

Elize and Drones

In beginning of june Nyxxx spend a week together at Smoke Screen Studios (Rökridån), Stockholm working on new ideas. Enjoy some photos from the game jam, choreography, concert etc that happened in spaces for tactical meditation!

IMG_1419

Nyxxx

IMG_1448

Chaos

IMG_1450

Killjoy

IMG_1443

Happiness

IMG_1446

Joker

Thanks to everyone who came to the work-in-progress and thanks to Konstnärsnämnden and Kulturådet supporting our work!

 

Lyckoanteckningar

Katarina Blom

Katarina Blom

Här kommer en ny rapport från Ebba & Gabriels arbete med Riksteatern. De här anteckningarna skrev vi med Gustav Tegby, dramaturg på Riksteatern efter workshop och samtal med Katarina Blom, praktiserande psykolog och lärare i acro-yoga.

Katarina har skrivit utifrån positiv psykologi och välmående i boken Lycka på fullt allvar. En utgångspunkt i den är att använda vetenskapliga rön för att identifiera vad som gör oss lyckliga. Ett av flera “recept” på ett lyckligt (eller snarare lyckligare) liv är att utmana sig själv. Utmaningar kan skapa viss oro, en bör röra sig på gränsen av sin bekvämlighetszon. Den som tvingas eller lockas för långt bort från den zonen kan få panik eller ångest. Det känns intressant för oss att kunna ge publiken den här möjligheten att utmana sig själva, men också att designa upplevelsen på ett sätt så att den inte skapar panik. Olika deltagare bär på olika erfarenheter, så det är svårt för att designa för utmaning på en generell nivå. Det handlar om att göra det möjligt för var och en att hitta sin bekvämlighetszon. Att dela upp en utmaning i små överkomliga steg motiverar en att röra sig utanför det bekväma.

Katarina gjorde några övningar med oss från ACT – Acceptance commitment therapy. Den formen av terapi utgår bland annat från en idé om relationsinramning (relational frame theory). Det innebär att vi förstår världen genom relationer mellan olika saker, exempelvis mellan en tanke och en känsla. ACT poängterar att vi inte kan bli fria från ångest och sorg i våra liv, utan att det är en del av livet. Men om vi blir hämmade i vårt handlande på grund av en relation mellan en tanke och en känsla, så kan det vara bra att jobba med att rama in relationen på ett nytt sätt.  En person kanske tänker att den inte kan något, blir oroad och tar sig inte för någonting alls. För att må bättre så kan vi ta tanken och leka med den i olika övningar. På så vis ska kopplingen mellan tanken och den jobbiga känslan bli mindre. Tanken är bara en tanke, det är inte du. Du är den som tänker tanken. Ett konkret sätt att göra detta på är att skriva ner t ex negativa tankar och rädslor kring ett problem på enskilda papperslappar. När vi “externaliserar” tanken kan vi upprätta ett litet avstånd till den.

Det här är intressant att ställa brevid en konstnärlig metod som vi använt oss av i bland annat Din inre röst. Där ville vi skapa nya tankar kring vad en kan göra i ett klassrum och kring vad den egna och andras kropp kan göra. Vi jobbade med en associativ logik, där exempelvis linjerna i handen, linjerna i bordet, målade linjer på en karta och linjer skapade av kroppar i rummet bands ihop. Vår text gjorde nya relationer mellan handen, bordet och rummet.  Vi instruerade också publiken att tänka på sin kropp från insidan istället för på hur den såg ut. Vi ramade in relationen mellan kroppen, tanken, handen, bordet och rummet på nya sätt.

Vi pratade även om olika psykologiska och biologiska förutsättningar för den mänskliga tillvaron. En av dem är spegelneuroner, som av vissa psykologer betraktas som grunden för vår empati. Enligt Katarina är idén om spegelneuroner väl vetenskapligt välbelagd. Det är något vi behövde för att utvecklas som art. Vår empati tenderar dock att premiera den egna gruppen på bekostnad av andra. I empatin finns ett själviskt inslag där det ingår en kalkyl kring hur sannolikt det är att personen vi överväger att hjälpa så småningom kan eller kommer att hjälpa oss.

Människan har två reaktionssystem. Det ena är snabbt, kortsiktigt och känslostyrt. Det andra är långsamt, långsiktigt, rationellt. Det kortsiktiga har evolutionärt varit viktigast för vår överlevnad och därför tenderar det att vara starkast, men ofta hamnar vi idag i situationer där detta inte är så bra. Nackdelen med det kortsiktiga är också att det inte utmanar vår världsbild utan utgår från våra redan cementerade uppfattningar. Bilden Katarina använde för att beskriva de två systemen var en ryttare (långsiktigt system) som försökte styra en elefant (kortsiktigt system). Elefanten är större och starkare. Ryttaren är mer finkänslig och planerande. (Switch — How to change things when change is hard av Chip Heath och Dan Heath).

Vi skulle alltså kunna säga att olika aktiviteter har olika psykologisk dramaturgi. Vi kan göra saker som har positiv konsekvens i stunden men negativ konsekvens på lång sikt, eller som känns jobbiga i stunden, men som har positiva konsekvenser på lång sikt.  För att använda Katarinas bild så tenderar elefanten att välja kortsiktiga plus för att undvika obehag i stunden, fast ryttaren vet att det motsatta egentligen skulle vara bättre för oss på sikt. Det är lätt att applicera på träning. Träning kan antingen kännas njutbar eller ansträngande att göra för stunden. De flesta, men inte alla, träningsformer har också positiva hälsoeffekter på lång sikt. Det går även att tänka på detta i relation till konstnärliga dramaturgier. Vi kan tänka oss en musikalisk komposition där ett bullrigt parti efterföljs av tystnad. På teatern kan hela föreställningens drama fungera som ett helvete vi stiger ner i för att sedan komma ut med en känsla av befrielse på andra sidan tunneln. I deltagande verk blir dock denna typ av dramaturgi mer problematisk, eftersom en publik som känner sig utsatt lätt kan förlora sin vilja att delta. Särskilt om de inte vet var föreställningen kommer att ta vägen, eller vet hur de kan påverka den. I levande rollspel verkar dock deltagarna inte ha några problem med att gå in förnedrande, ångestbetonade, smärtsamma situationer. Lajvare söker nästan efter den sortens scenarier. Hur kommer det sig? Och hur kan det kännas så långt från teatersalongen till lajvkulturen?

Det är också intressant att fundera på elefanten och ryttaren i relation till Brechts verfremdung-effekt, som då motsvarar ett moment där perspektivet plötsligt övergår från elefantens till ryttarens, och tvingar oss att omvärdera det vi just sett i ett nytt ljus. En av verfremdungsteknikerna är återberättande i tredje person. Vi skulle kunna säga att många övningar Katarina beskrev är olika sätt att skapa verfremdung gentemot det egna jaget.

Det är såklart omöjligt att djupdyka under en dags workshop. Ändå gav mötet med Katarina några nycklar till att förstå den deltagande publikens psykologiska situation ur ett KBT-perspektiv.

 

Proudly presenting: Dasniya Sommer in residence!

dasniyaworkshop2

During April 27th-May 4th, Nyxxx and coorganizer Kokoro2 host their first artistic residency together. We have the pleasure to receive the Berlin-based choreographer Dasniya Sommer for a week of reflection and exchange. She, like us, has an interest for interaction and intimacy in her performance work. Together, we want to create a platform for exploring such artistic practices.

In connection to the residence, Dasniya will host a couple of public workshop around one of her important working tools, namely rope. She is also performing at 18.00 on Sunday May the 3rd.

Are you interested in participating in one of the workshops, want to know more about the performance or have other questions? Write to kokoro2.info@gmail.com

About Dasniya Sommer

Dasniya Sommer is a choreographer and dancer based in Berlin. She has trained ballet and yoga since early childhood, and received her formal dance training in Berlin and New York. Between 2007 and 2009 Dasniya Sommer co–founded and developed the venue Schwelle7, an experimental project space in Berlin. Her choreographic focus has for many years been Japanese rope bondage (aka shibari) and classical ballet. Drawing also on her academic studies in ethics and aesthetics, her performances often question stereotypical body concepts and related styles of fetishising. In recent years, she has developed a technique she calls ”messy tying” that combines traditional elements with improvisation principles in a kind of ”punk” bondage.

To learn more about her work, visit her home page: http://dasniyasommer.de/

dasniyaportrait

Workshop on Yoga and Shibari with Dasniya Sommer

Saturday May 2nd, 14:00–17:00

Since 2007, Dasniya Sommer conceptualizes workshops which combine shibari and yoga. This will be the first time she offers such a workshop in Sweden. Yoga allows us to develop a sense of our own body anatomy. The simultaneous perception of one’s own breathing and body-map is important, as is to be able to meet other bodies while playing with rope. In some of the asanas (yoga postures) we will integrate ropes. The touch of the rope helps clarify one’s investigation of the posture, and mixes the sensual and manual skills of bodies and ropes. In the second part of the workshop, we mix different rope techniques and stir things up. In pair or group situations in which we develop a bodily conversation, we see expressions of queer, grotesque or purely abstract play. We will work here also with methods drawn from dance and contact improvisation, and elements from role-playing games.

Beginners in yoga and rope are equally welcome. There are still free spots.

dasniyaworkshop

Workshop on Self-Suspension in ropes with Dasniya Sommer

Sunday May 3rd, 14:00–17:00

The work MA√ 15 { idiosyncrasy } || sin x = ly – fx2 (see documentation here ) is probably Dasniya Sommer’s most famous self-suspension piece. It gained wider recognition in contemporary dance in 2009 and toured internationally. While acrobatic endurance and virtuosity is one possibility with self-suspension work, there are also many other aspects that this expression allows. It is a dialogue with one’s own body and limits as well as with gravity and sensory experience. It is an opportunity for both meditation and playful exploration. In this workshop, Dasniya Sommer gives tools for entering this practice from the angles that are interesting for the individual, in a group of no more than 10 people.
Some prior experience with shibari technique is beneficial. The workshop is preliminary fully booked.

Öppna workshops i Gävle

hands-gavle

Hur kan en kombination av aktiviteter som konst, träning och spel utvecklas till nya sätt att göra saker tillsammans? Konstnärskollektivet Nyxxx och Riksteatern bjuder in till workshops om välmående ur ett konstnärligt och politiskt perspektiv.

Nyxxx är en grupp konstnärer som använder enkla spelmoment, teknik och sinnesövningar för att designa konstnärliga händelser. Våra verk sätter publiken i centrum både som enskilda kroppar och som en deltagargrupp. Nu undersöker vi kopplingar mellan vårt arbete och andra kroppsliga/sociala aktiviteter.

Workshopen leds av Gabriel Widing och Ebba Petrén från Nyxxx. Tillsammans med deltagarna testas olika praktiska förslag, övningar, lekar eller spel. Workshopen är del i ett större projekt initierat av Riksteatern.

Välkomna! Inga förkunskaper krävs. Vi börjar där vi är. Vi riktar oss framförallt till deltagare mellan 20-25 år men även andra är välkomna.

Tider:

  • 17 mars klockan 18-20.
  • 19 mars kl 18-20. Denna kväll deltar Riksteaterns nätverk för unga arrangörer i Gävleborg.

Plats:

  • Folkteatern i Gävle, Norra rådmansgatan 23

Föranmäl dig gärna till ebba.petren@gmail.com

Till Porto Alegre med Brecht

20-23 maj besökte vi Internationella Brechtsällskapets symposium i Porto Alegre. Med på resan var utöver Ebba och Gabriel från Nyxxx även John Hanse och Ester Claesson. Symposiet gav oss möjlighet att se på vår praktik med Brechts blick.

Vi drogs till symposiet på grund av temat på årets möte: The creative spectator: collision and dialogue. Idén om en kreativ eller deltagande publik i möte med varandra och verket är tilltalande. Konstellationen som åkte var relativt ny, det vi gjort tillsammans tidigare var just att utforska några scener ur Brechts Åtgärden (Die Maßnahme). Det var det verket och det arbetet som vi ville gå på djupet med i Porto Alegre. Veckan innan symposiet ägnades åt en del läsning och förberedelser. Vi läste tillsammans ur:

  • Walter Benjamin, Essäer om Brecht
  • Bertolt Brecht, Om teater, texter i urval av Leif Zern
  • Rickard Schönström, “Det rituella samförståndet” ur Olikhetens region och andra essäer

Åtgärden tillhör ett av Brecht lärostycken – en speciell form för teater som ville aktivera sin publik utöver det sedvanliga salongsbesöket. Det visade sig att många forskare på plats delade vårt intresse för dessa verk. Här följer en rapport om vad som hände och vad vi gjorde.

porto-blogg

Symposiet

Symposiet inföll under de fyra sista dagarna vi var i Brasilien. Varje dag hölls mängder av korta föreläsningar och keynotes. Det fanns sex olika grupper att välja på, men endast några av dem hölls på engelska. Vår möjlighet att delta begränsades av språket men vi tog kontakt med folk utanför föreläsningssalarna, och hade många fina möten. Det visade sig att flera av de främsta brechtforskarna intresserar sig för just lärostyckena. Intresset grundar sig i att lärostyckena liknar samtida scenkonstformer som blandar in publiken, olika medier och teknik i skeendet.

Både professor Hans-Thies Lehmann (Postdramatic Theatre) och professor Nickolaus Müller-Schöll (anvarig för dramaturgutbildningen på Goetheuniversitet, Frankfurt am Main) talade under sina key notes om de mer ospelade styckena och fragmenten som Brecht lämnat efter sig. Hit räknas Die Maßnahme, Fatzerfragmenten och andra lärostycken som Der Flug der Lindbergs, Die Ausnahme und die Regel och Der Jasager/ Der Neinsager. De menade att lärostyckena visade en annan sida av Brecht,mer intresserad av teaterns ceremoniella och rituella sidor än vad som framkommer av hans mer kända pjäser. Det här var för oss en ny läsning av Brecht.

Denna ”andra Brecht”, som Müller-Schöll uttryckte det, skrev stycken med ceremoniell form och med ett uttänkt upprepande och poetiskt språk. “Den andra Brecht” tänkte sig en framtida teater som är övnings- och kunskapsinriktad. “Den andra Brecht” gjorde teater som kan jämföras med bön, träning och religiösa ceremoier. Teater som en aktivitet där man exempelvis kan lära sig en  slags “kommunistisk” hållning till livet. Denna hållning skulle handla om att avstå berömmelse och ego, för att dela livet tillsammans med ett kollektiv. Lehmann menade att lärostyckena problematiserar individens roll i kollektivet, utan att ge några svar. Han menade att lärostyckena tar upp överskridande av gränser, misslyckanden och idén om perfektion, på ett sätt som de mer välkända Brechtpjäserna inte gör. Lehmann menade att en utmanande uppgift för teatern är att ta sig an varför människor har så svårt att leva tillsammans, och det gör Åtgärden menade Lehmann.

Under symposiet blev det tydligt att Brecht haft stort inflytande på teatern i Latinamerika. Symposiet samlade regissörer, grupper och forskare från många sydamerikanska länder, bland annat den peruanske regissören Miguel Rubio Zapata och den mexikansk-amerikanska performancegruppen La Pocha Nostra. Även tyska grupper som She She pop och Friendly Fire kom för att visa verk och delta i programmet.

Workshops

Vi genomförde vår workshop vid två tillfällen under symposiet. Det första var en session off-program, eftersom många av de som vi ville involvera var upptagna med andra seminarier samtidigt som vi var schemalagda. Det var framförallt de tyska och tysk-amerikanska Brecht-forskarna som dök upp. Den andra workshopen genomförde vi med en blandad grupp av såväl tyska Brecht-kännare som brasilianska regissörer, skådespelare och teaterstudenter.

Den fyra timmar långa workshopen började med att vi presenterade vår bakgrund och våra intressen i Brechts teorier. Därefter gjorde vi en enkel lek för att förklara avatarbregreppet. Sedan började huvuddelen av workshopen med att fyra frivilla tog på sig hörlurar och spelade upp några scener ur lärostycket, genom att följa röstinstruktioner i hörlurarna, i en enkel scenografi som vi byggt upp. Resten av gruppen observerade skeendet men kunde även följa med i handlingen via medhörning i högtalare. Innan de började fick de olika instruktioner.

  • De med hörlurar: You should listen to the voice and follow the instructions. You don’t have to take any initatives of your own but if you want to laugh or adjust your body in any way that’s ok. There will be instructions to talk.
  • De som tittade på: This is not intended to look at, so don’t judge it as a performance, but rather take some time to reflect and don’t disturb the ones who are in it.

De fick också veta att de inte skulle få ta del av ett färdigt verk utan ett pågående utforksande som vi ville visa och diskutera med dem. Efter att de fyra frivilla spelat klart så satte vi oss tillsammans och diskuterade. I första hand fick de som deltagit i spelet dela sina upplevelser. Sedan bjöd vi in alla deltagare att diskutera materialet och avatarformen i relation till skådespeleri, till Brechts teorier och till teaterhistorien. Ungefär så här kan diskussionen sammanfattas i tre punkter:

  1. Skådespelaren ska, hos Brecht, vara öppen med att hen citerar handlingar, i motsats till att agera på ett till synes spontant vis. Brecht beskriver metoder för att tala om rollen i tredje person. Det här påminner om hur vi ser på avataren som tar emot instruktioner. Vi kan säga att avataren citerar eller repeterar förutbestämda genom att utföra rörelserna. Skillnaden är att skådespelare väljer sina handlingar själv och vet slutmålet för spelet. I arbetet med Åtgärden har vi, till skillnad från vårt tidigare arbete lagt till en berättarröst så att deltagarna vet vart hän berättelsen barkar. De vet vad det är för handlingar de citerar.
  2. Brechts ideal är en åskådare som “inte lämnar in sitt tänkande tillsammans med hatten i teaterns garderob”. Genom att sätta hörlurar på publiken och be dem följa instruktioner så hindrar vi dem från att göra egna val utifrån egna intentioner. Betyder det att de förlorar sitt (kritiska) tänkande, eller öppnar det upp för ett annat sorts tänkande?
  3. Beskrivningen av lärostyckena som en framtida teaterform tillägnad amatörer, att spelas för att få en erfarenhet snarare än konsumeras, är spännande. Vad är det för erfarenhet vi skapar i våran version av Åtgärden? Vad “lär vi ut” för någonting? Åskådaren går med på att följa instruktionen. Stycket har ceremoniella drag och diskuterar en slags ideologisk röst, som går att se i relation till rösten som avatarerna följer. En röst utan kropp eller fysisk utgångspunkt. Kanske kan vår form ge plats för frågor kring ideologi i stycket.

Utöver dessa tre punkter så hade vi tankar och frågor rörande avatarvaro. Vi tog upp att publiken som avatarer blir åskådare till sina egna handlingar, från insdan av sina egna kroppar. Handlingarna är valda, inte alltid för att bli tolkade eller ens sedda av alla deltagare eller av utomstående åskådare, utan för att bli upplevda av den som utför dem. Det ger deltagaren distans till de “egna” handlingar, till den egna kroppen, och till berättelsen som kroppen visar upp. Deltagaren blir alienerad från den egna kroppens rörelser. Rösten föreslår inte känslor eller stämningar, endast fysiska rörelser som deltagaren själv kan förstå som sociala i relation till de andra deltagarna. Handlingarna eller rörelserna är inte riktade mot en publik, som under en teaterföreställning, utan mot de andra deltagarna och mot varseblivningen av sig själv.

Vi tog också upp att skapandet av dessa instruktioner gick till så att vi översattefysiska handlingar utförda av skådespelare till fysiska handlingar möjliga att utföras av publiken. Resultatet är alltså inte en “kreativ” process för publiken som gör dem till skådespelare. Uttolkandet av texten har redan skett, publiken citerar inte bara texten, utan även skådespelarens handlingar.

Avatarformen lägger nya frågor till alla de som redan finns sedan gammalt runt lärostyckena:

  • Hur relaterar deltagaren till rörelserna den ska utföra?
  • Finns det tid att tänka över handlingarna?
  • Finns det tid att tänka över sin roll och sin relation till de andra deltagarna i stycket?
  • Är “avatarvaro” en demokratisk eller anti-demokratisk tillvaro?
  • Är det här ett värdefullt stycke att spela idag? Kan det förändra världen?

Deltagarna var överväldigade av hur väl de kunde uppfatta sin roll i stycket. Replikerna de säger upplevdes som starka och meningsbärande. Det förstärktes av att scenerna spelades så långsamt. Vi blev också uppmuntrade att fortsätta arbeta med lärostyckena. Diskussionerna var välvilliga, drivna av nyfikenhet och hade hög kritisk skärpa. Det var riktigt roligt att hamna i centrum av det här forskningsfältet för några dagar!

När vi samtalat en stund fortsatte workshopen med att de deltagare som ännu inte provat på spelade bitar ur lärostycket. Efter ytterligare diskussion så spelade två frivilliga ett annat av våra avatarverk “Avatar vs Human”, som inte har någon direkt anknytning till Brecht.

Alla dessa frågor vi ställde och diskussioner som vi hade med deltagarna gavs en rolig fond när vi fick veta att Brecht efter premiären av Die Maßnahme ställt frågor till de som sjungit stycket huruvida erfarenheten lärt dem något om politik.

Tack till Konstnärsnämnden och Sparbanksstiftelsen Skåne för ekonomiskt stöd till resan.

Avatarworkshop på Scenkonstbiennalen

Teaterbiennalen har blivit Scenkonstbiennalen, vilket vi uppskattar eftersom det ger större rum för experimentella  performativa praktiker och förhoppningsvis spännande möten mellan teater och dans. Vi gör en workshop på lördagen den 25:e maj.

Avatarvaro

Experiment med ett nytt scenkonstformat där publiken står i centrum

Med hjälp av ljudinstruktioner går deltagarna in i olika situationer. Som avatarer utför de koreografier, dramatiska dialoger och rör sig enskilt i hypnosliknande tillstånd. De talar, tänker, känner och rör sig – allt efter instruktion.

Under workshopen får du uppleva formatet och lära dig mer om möjligheterna med avatarvaro. Som avatar blir du både betraktare och aktör och förhandlar ständigt med vad som är verkligt och vad som är fiktion, varifrån initiativet till handling kommer.

Vi kommer använda oss av material från tidigare föreställningar och pågående arbete.

Max 12 deltagare per tillfälle.

Workshopledare: Ebba Petrén, regissör, Kerstin Weimers, ljusdesigner, Albin Werle, konstnär, Gabriel Widing, spelutvecklare

Avatar-Lehrstücke Workshop

Ebba Petrén and Gabriel Widing from Nyxxx will go to INTERNACIONAL BRECHT SOCIETY SYMPOSIUM – PORTO ALEGRE 2013 to try out some new avatar scenes based on Brecht’s Die Maßnahme. The trip is supported by The Swedish Arts Grants Committee.

IMG_7721

The Avatar-Lehrstücke Workshop

Last summer we did an avatar performance based on Brecht’s Die Maßnahme. This approach means that the spectator/spect-actor receives instructions through a headset and based on this they execute the instructions given in the headphones. Our approach is to put the spectator in the role of the performer. The spectator will not become an “artist”. Instead the role of the spectator is that of the doer. The spectator performs actions, he quotes with body and speech from the instructions he recieves. We would like to produce a workshop based on this performance because it connects to Brechts initial idea about the lehrstücke – that it rather should be performed than received passively.

No verão passado fizemos um desempenho avatar com base em Maßnahme Die, de Brecht.

Esta abordagem significa que o espectador / espect-ator recebe instruções através de um fone de ouvido e com base nisso, executa as instruções dadas por esse meio. Nossa abordagem é colocar o espectador no papel do intérprete. O espectador não vai se tornar um “artista”. Em vez disso o papel do espectador é o do agente. O espectador realiza ações, ele cita com corpo e linguagem a partir das instruções que recebe. Nós gostaríamos de produzir um workshop com base neste desempenho, porque ele se conecta a idéia inicial de Brecht sobre as peças didáticas.  Que devem, sim, ser realizadas e não recebidas passivamente.

Ebba Petrén, John Hanse, Ester Claesson, Gabriel Widing

Suécia/Sweeden

Prático/Practical

  • 4 horas/4 hours
  • 22 de maio – 14 horas/ May22 – Two PM
  • Os participantes devem poder falar e entender ingles
  • The participants must be able to speak and understand english.

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén