Tolv talande dockor: Undersåtarna

Du tar hand om dockorna. Dockorna tar hand om dig.

Dockorna vaknar till liv. De skriker, gråter och tröstar, hotar och ber, förför och beordrar, åberopar och bönar, förklarar, hypnotiserar, bekänner och terroriserar.  Som publik kan du plocka upp och hålla dockorna, svara dem, ta hand om dem och manipulera dem. Eller bara lyssna. Tillsammans med de andra deltagarna i verket skapar du förutsättningen för att dockorna ska framträda som en del av er mänskliga gemenskap.

Dockan är ett ting, men den är också en kropp. Den har armar och ben, ögon och mun. När du tittar på dockan tittar dockan också på dig. Den talar och sjunger. Den blir ett av alla objekt som plingar till, som kräver olika former av gensvar. Vi kan få känslor för dockan, ömhet och omsorg, men också nervositet eller oro. Den befinner sig i ett gränsland mellan liv och död. Dockan är odöd. Och den vill dig något.

Verket är skapat med stöd av Kulturbryggan.

Nyxxx är ett scenkonstkollektiv som består av Elize Arvefjord, Tova Gerge, Ebba Petrén, Kerstin Weimers, Albin Werle, Gabriel Widing.

Tolv talande dockor: Känslorna

I höst kommer Nyxxx att göra två verk med en ensemble bestående av tolv talande dockor. Den första premiären är en klassrumsföreställning som kommer att turnera med Scenkonst Sörmland. 

Plocka upp mig! Håll i mig! Var min vän!

Klassen får besök av de tolv talande dockorna. Är dockorna döda saker, eller lever de? Något är iallafall säkert – de har känslor. De kan tala, ropa och sjunga ut vad de vill. Om inte klassen griper in kanske de kommer fortsätta skrika i all evighet.

Tolv talande dockor: Känslorna handlar om att ta hand om saker och att få känslor inför dem. Det handlar också om saker som själva tycks ha en vilja och varför det är kusligt när saker får liv.

Till klassrummet kommer två av konstnärerna från Nyxxx, som gjort föreställningen. Det är inte de som spelar föreställningen – det gör klassen tillsammans med de talande dockorna.

Denna föreställning kommer att turnera i de sörmländska skolorna (årskurs 4-årskurs 6) under läsåret hösten 2018 och våren 2019. Premiär 24 september.

Till Scenkonst Sörmland

Medverkande

Dockmakare: Albin Werle

Ljuddesign & komposition: Elize Arvefjord

Kostymör: Sofia Luna

Snickare: Johan Andrén

Röstregi: Ebba Petrén

Text: Tova Gerge, Gabriel Widing med Nyxxx

Röster: Adriana Aburto Essén, Elize Arvefjord, John Alexander Eriksson, Tova Gerge, Ellen Norlund, Ebba Petrén, Benjamin Quigley, Yvonne Rock, Francisco Sobrado, Gabriel Widing, Malou Zilliacus

Spelledare på turné: Adriana Aburto Essén, Francisco Sobrado, Ebba Petrén, Gabriel Widing

Tack till: Elektronmusikstudion (EMS), Celsius Projects Malmö, Det Kongelige Danske Kunstakademiet

Nyxxx member Albin Werle show ceramic game design at Kunsthal Charlottenborg

Albin Werle, ‘Ten Spells for Humanity or A Poison Dart for the Ruling Class’, 2018. Installation view, Kunsthal Charlottenborg, 2018. Photo by David Stjernholm.

Nyxxx: Rumour says you are done with your MFA at Kunstakademiet. Tell us about your what you are showing at the degree show!

Albin: I’m showing a piece called “Ten Spells for Humanity, or A Poison Dart for the Ruling Class”. It consists of a series of games in different materials, such as stoneware, porcelain, iron, textile and stainless steel. Each game is centered around an existential risk facing humanity, and all games are collaborative rather than conflict oriented.

Nyxxx: Is it possible to try the games at the exhibition?

Albin: Every Wednesday between 17-19 I’m in the Kunsthal meeting with the visitors to the exhibition. If they like, we play the games, or we talk about them or do something completely different. During that time, it is free admission.

  • The show is on 14 apr – 20 may 2018.

Processen för oss

ADVOKATEN, VAKTEN Lisbeth Johansson – LENI Dasha Nikiforova –DOMSTOLSREPRESENTANTEN David Lindström – K Viktoria Folkesson – HASTERER, BLOCK Mikael Dahl. Foto: Amelia Bordahl
ADVOKATEN, VAKTEN Lisbeth Johansson – LENI Dasha Nikiforova –DOMSTOLSREPRESENTANTEN David Lindström – K Viktoria Folkesson – HASTERER, BLOCK Mikael Dahl. Foto: Amelia Bordahl

Inför premiären av Processen nu 17 mars skrev vi följande:

Kafka är en författare som knappast romantiserar upprorets potential, varken i allmänhet eller i Processen. Vår iscensättning av Processen har tagit fasta på upprorets problem, och gestaltar två olika förhållningssätt till domstolen – symbiosen och motståndet. Processens skildring av individen som del av och i spjärn mot något sorts mänskligt system har lett oss till att föra samman två olika konstnärliga format – ett traditionellt sceniskt berättande och ett deltagande hörlursverk.

Det traditionella scenberättandet följer Ks försök att begripa processen och göra sig hörd av domstolen. Att i någon bemärkelse ha kontroll över sin process kanske är möjligt för den som gör sig till vän med domstolen, uppgår i den. Att hävda sin oskuld  – som K åtminstone inledningsvis försöker göra – är en helt annan sak. Att K vägrar samarbeta gör henne omöjlig till den grad att inte längre spelar någon roll om det finns en skuld.

Den deltagande publiken får samtidigt ta del av domstolens perspektiv. De inspelade instruktioner som utgör hörlursverket erbjuder en tillhörighet som K saknar. Och att tillhöra domstolens kollektiv handlar inte enbart om lydnad. Det handlar också om att kunna slappna av, vila i sin roll och tolka de instruktioner som kommer till en, göra dem meningsfulla och genom dem skapa ett sammanhang.

Dessa parallella förståelser av Processen förändrar också vår blick på teaterformatet. Både skådespelare och deltagande publik följer ett manus som låter dem berätta om Processen. Men för den deltagande publiken är instruktion och handling åtskilda. De lyssnar först och agerar sedan. Skådespelarna får anpassa sig. Samtidigt tycks skådespelarna, som ju har fått sina instruktioner under repetitionerna, ha en helt annan frihet i uttrycket. Att deltagande publik och skådespelare möts på scenen på detta sätt ställer frågor om frihet och ansvar i förhållande till det egna agerandet. Vad är det att vara skådespelare? Vad är det att följa instruktioner? Vad är det att vara eller ha en kropp i rörelse? Vad är det att med sin handling bidra till något som en inte överskådar?

Varken inifrån- eller utifrån-perspektivet ger fullständiga svar på vad domstolen är och hur lagen fungerar. Processen pågår alltid någon annanstans, den drar sig undan vår blick, är aldrig avgjord.

Välkommen att fortsätta utforskandet, i salongen eller på scenen.

Tova Gerge, Ebba Petrén, Ragna Wei, Gabriel Widing

Processen – Nyxxx och Borås Stadsteater gör Kafka

Kafkas Processen

Kliv in i Kafkas huvud tillsammans med scenkonstkollektivet Nyxxx, när en av världens mest kända och absurda kriminalgåtor spelas med dubbla perspektiv. K häktas plötsligt en morgon för okända brott av vakter från en okänd domstol. Det är början på en mardrömslik färd genom ett rättssystem där alla regler kan förändras, ingen är huvudansvarig och domstolens rättvisa är lika svårdefinierad som den är allsmäktig.

Agera eller se på – i fallet K

Du kan antingen se pjäsen som vanlig betraktande publik eller köpa en av våra 12 exklusiva guidade platser, där du med hjälp av instruktioner i hörlurar får stiga in i Kafkas suggestiva värld och bli omsluten av konstverket. Tillsammans undersöker vi en personlig och kollektiv skuld genom dubbelt perspektiv. Ska individens röst alltid höras eller är majoritetens trygghet viktigare? Vilka är vi som står bredvid och ser K drivas in i en byråkratisk återvändsgränd? K är väl trots allt skyldig…?

PREMIÄR 17 MARS 2018, Borås stadsteater, Lilla scen.

Av: Tova Gerge, Ebba Petrén och Gabriel Widing, baserad på Franz Kafkas roman
Idé och regi: Ragna Wei
Hörlursmanus och samregi: Ebba Petrén och Gabriel Widing
Dramatisering: Tova Gerge
Scenografi: Erika Magnusson
Koreografi: Damjan Kecojevic
Skådespelare: Viktoria Folkesson, Mikael Dahl, Dasha Nikiforova, David Lindström, Lisbeth Johansson

Samtalet är ett slags lajv

Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater 2010
Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater under Paradisofestivalen på Unga Tur i Kärrtorp 2010.

I den här posten publicerar vi en transkription av ett samtal som ägde rum för sju år sedan. Samtalet handlade om teater och lajv, områden som de tre talarna på olika sätt hade erfarenhet av. De intervjuades av mig, Ebba Petrén som var ute efter hur jag kunde göra en mash-up av de två formerna. Därför arrangerade jag en festival på Unga Tur med tema deltagande och teater. En av panelisterna, Anna-Karin, frågade sig för några veckor sedan på Facebook hur det skulle vara att höra samtalet idag. Jag blev manad att tänka lite på vad som hänt sedan 2010. Det blev också ett tillfälle att publicera transkriptionen som legat odelad på min dator sedan dess.

Jag minns att vi sa att samtalet borde skett för tio år sedan. Lajvrörelsen och den professionella teatern hade länge spanat in varandra, lånat varandras metoder och estetik men det saknades en dialog. Sedan dess har lajv- och spelkulturen lyfts in i det kulturella rummet. Deltagarkultur finns som formalternativ bredvid teater och cirkus i Kulturrådets ansökningsformulär. Att lajva är inte längre benämning på en obskyr nördaktivitet utan ett sätt att beskriva ett lekfullt prövande av identitet. Rollspelande skildras i serier och på radio. Även om lajv satts upp på bland annat Dramaten, och kurser i lajv har hållits på Mejan, så är det inte främst teatern som tagit deltagarkulturens metoder till sig utan bredare och mer inkluderande medier. Lajv har också professionaliserats så att det finns arrangörer som kan leva på vad de gör. I samtalet 2010 var det en framtidsvision.

Inom scenkonsten så tycker jag mig kunna känna hur gränserna flyttats för vad som är möjligt att föreslå en publik. Generellt ges mer plats åt ”innifrånpespektivet” – både kritiker, publik och utövare kan säkrare sätta ord på vad det är att agera i ett verk, än vad de kunde 2010. Även om vi i Nyxxx fortfarande presenteras som “en grupp som gör deltagande” så kan vi oftare prata om andra nyanser av våra verk än de faktum att ”man fick vara med”. Att låta publiken agera är inte nödvändigtvis att i demokratisk anda låta besökare påverka handlingen. Det handlar snarare om att publikens deltagande är ett val bland andra, och det kan se ut på många sett. Är det visuellt, taktilt, handlingsbaserat, auditivt deltagande? Det finns inte ett default-läge – sätt dig i salongens mörker – utan vi måste överväga massa olika sätt att vara tillsammans på i scenrummet på samma sätt som vi överväger narrativ, ljus, scenkläder och så vidare.

Läs gärna transkriptionen nedan och berätta vad ni tänker har hänt sedan 2010! När jag skrev ut det tyckte jag tydligen att det var en bra idé att göra det i form av ett teatermanus. Jag har glömt varför. Det var ändå sju år sedan.

“SAMTALET ÄR ETT SLAGS LAJV”

ROLLISTA

EBBA, samtalsledare, festivalgeneral. Spelas av Ebba Petrén.

SUZ, teaterregissör, professor. Spelas av Suzanne Osten.

A-K, teaterpedagog, lajvarrangör. Spelas av Anna-Karin Linder.

JOC, radioprogramledare, lajvare. Spelas av Johanna Koljonen.

Publik 1 (röst)

Publik 2 (röst)

Publik 3 (röst)

Publik 4 (röst)

Continue reading

Teatr Weimar bjuder till samtal om konstnärlig metod

Teatr Weimar och Malmö Dockteater hälsar:

Det finns allt färre offentliga forum för ett fördjupande samtal om teater och scenkonst. Utrymmet på kultursidorna har krympt de senaste åren, och i teaterns recensioner ryms djupgående analyser kring konstnärliga val och metodfrågor allt mindre. Därför startar Teatr Weimar och Malmö Dockteater en serie samtal om teaterns metoder och berättande med konstnärer som är intresserade av en undersökande scenkonst. Samtalen kommer att utgå från en nyfikenhet inför konkreta frågeställningar i den konstnärliga praktiken (ofta med anknytning till specifika föreställningar), men samtidigt vara öppna för en intresserad publik. Tanken är att samtalen kan vara ett sätt att öppna upp för ett gemensamt tänkande kring vad ny scenkonst är och kan vara.

I en krönika i Expressen från tidigare år efterlyser teaterkritikern Maria Edström en estetikens återkomst till teatern. Hon menar att inga teatrar idag skriver några estetiska manifest och att konsten därigenom reduceras till välbekanta speglingar av det vi redan vet. I boken Teaterrapport: Malmö (2008) publicerade Teatr Weimar ett manifest för sin konstnärliga verksamhet i tio punkter. Det var ett att försöka ringa in teaterns förhållande till dramatiskt skrivande, till skådespeleri och att definiera synen på teatern utifrån ett kritiskt perspektiv. På samma sätt utgår PotatoPotato från ett manifest i sin verksamhet och på Nyxxxs hemsida så finns det, om inte ett manifest, så en sida med fördjupande  texter som söker definiera konstnärliga överväganden kring den egna verksamheten. Med utgångspunkt i Maria Edströms artikel och Teatr Weimars, Nyxxxs och PotatosPotatos texter kring sin egen verksamhet för vi ett fördjupat samtal om teaterns metoder och berättande.

Gäster: Freja Hallberg och Ebba Petrén. Samtalsledare: Jörgen Dahlqvist

IAC/THM, Bergsgatan 29-31, Malmö den 5/9 kl 19.30

Podcast #17 – Meditation & matter

meditation & matter

Tova Gerge and Gabriel Widing from Nyxxx introduce a work-in-progress couple meditation on matter and time, inspired by interviews with Japanese bondage artists. This podcast is part of a research for a coming piece, and it is made for participation rather than just listening.

To perform the meditation, you need a partner, two ropes (6-8 meters long, 5-6 millimetres thick) and a calm place where you can sit down together.

Tactical Meditations in Vienna – August 9-12th

Swarms, droning and collective contemplation by and for cyborgs in crisis.

abstract-doll-object

You turn your back to the world and step into a sounding space. You look around. Someone comes up to you with a proposal. You accept. The withdrawal accelerates. You connect to different games, systems and bodies. You explore and produce new tactics. You are droning. You join the swarm. You disconnect. You rest your way into an action. You install a political paradigm. There is a shift of paradigm. You identify, reinforce and modify your strategies for survival. They are now no longer about survival, but about surpassing what you are trying to cope with. You look back at the world from the other side of the black mirror. You touch the screen.

Nyxxx is invited by the street festival Calle Libre to do Tactical meditations in Vienna. The Swedish performing arts collective Nyxxx makes works that the audience experience by participating. In Vienna we host Tactical Meditations in partnership with the artist Vitória Monteiro. The work has previously been shown in Stockholm, Malmö and Copenhagen.

The performance is free and no pre-booking is neccesary. It opens at 4 pm, but you come and go when you want to.

  • August 9th. Running at 4-7 pm. outdoors in MuseumsQuartier, Hof 8.
  • August 10-11th  4-7 pm. outdoors in Emil Maurer park. Westbahnhof.
  • August 12th 4-7 pm. 4-7 pm. indoors at Aber Ja, Gumpendorfer Straße 65.

The performance is supported by the Swedish Arts Grants Committee.

Nattens Gudinna, dokumentation

Här kommer lite dokumentationsbilder från Nattens gudinna, som vi skapade för Uppsala stadsteater. Läs mer om tankar bakom föreställningen eller inbjudan. Rummet och de olika shrines som deltagarna interagerar med är skapat av Albin Werle tillsammans med verkstäderna på teatern. Ljuset är skapat av Kerstin Weimers. Tack åter till Sara Fors, som var producent till föreställningen.

Foto: Nyxxx.
Målat skåp av Albin Werle. Foto: Nyxxx.
Foto: Nyxxx.
Foto: Nyxxx.
Foto: Micke Sandström
Mira i cirkeln. Foto: Micke Sandström
Francisco, Mira, Ellen. Foto: Micke Sandström
Haren med publik. Foto: Micke Sandström
I paviljongen. Foto: Micke Sandström
I bädden. Foto: Micke Sandström