Avatars, play and performance

Someone You Trust is visiting Cirkör in Alby

Image by Ekaterina Lukoshkova

We are back in the blackbox, generously hosted by Cirkör Lab, with two weeks of work to figure things out. So far, mostly practical things, but hopefully a bit more philosophy tomorrow.

18th of January at 18.00 – The Participatory Act
18th of January at 19.30 – The Watching Act
19th of January at 17.00 – The Participatory Act
19th of January at 18.30 – The Watching Act

16th of January at 10.30 there is a project presentation with a following conversation (in total appr 45 min).

With the support of:
Japanstiftelsen, Längmanska kulturfonden, The Swedish Art’s Grant Committee, Cirkör LAB, c.off and Stockholm County Council

Twelve Talking Dolls: The Subjects

(In Swedish)

You take care of the dolls. The dolls will take care of you.

Meet the twelve talking dolls. They scream, cry and comfort, threaten and pray, seduce and order, invoke and plead, explain, hypnotize, confess and terrorize. As an audience member you can pick the dolls up and hold them, take care of them and manipulate them. Or just listen. Together with the other participants in the piece, you create the condition that enables the dolls to appear as a part of your human kinship.

The doll is a thing, but also a body. It has arms and legs, eyes and mouth. When you look at the doll, it returns the gaze. It is speaking and singing. It becomes one of all these objects that ting and pling around you, demanding different types of response. We can have feelings for the doll, tenderness and care, but also nervosity or unease. It is in a borderland creature between life and death. The doll is undead. And it wants something from you.

The piece presents unique handmade stoneware dolls equipped with responsive but pre-recorded voices belonging to twelve different actors. The voices create a polyphonic soundscape that the participants enter, shape and are shaped by. They can also choose to just listen and watch.

Here, a door opens to a playful and eerie world where the dolls are in power precisely through being dolls.

Idea, text, composition, dolls: Nyxxx Voices: Nyxxx, Adriana Aburto Essén, John Alexander Eriksson, André Nilsson, Ellen Norlund, Benjamin Quigley, Francisco Sobrado, Ylva Törnlund and Malou Zilliacus. Costume design: Sofia Luna Carpentry: Johan Andrén

Someone You Trust at Skogen

In November, Nyxxx project Someone You Trust premieres in a first version at Skogen in Gothenburg.

Someone You Trust uses the practice of rope bondage to explore trust.

For us who made Someone You Trust, trust is based on listening, consent and clear frames for participating or opting out. Someone You Trust is an attempt to establish conditions for that, both in the encounter between two people, and in the encounter between audience and artists.

The performance is divided into two acts. You can choose to come to both of the acts or just one of them (whichever you prefer). In connections to the rehearsals, there will also be a theoretical outlook on Japanese rope bondage.

You and someone you trust book a common ticket, and you come to the performance together. Together, you will follow instructions for how to use a number of ropes. The instructions are calm and invite you to listen to each other and yourselves in a meditative way.

Though in different places, you share room with the others who participate in the first act. Just like you, they follow instructions for tying and being tied.

The instructions are in English.

You need no previous experience of bondage to participate.
Don’t decide on forehand who will tie and who will be tied.

The participatory act will play
– 23–24 of November 18.00–19.00
– 25 of November 16.00–17.00.

You book a ticket and come to the performance alone or in company, whatever you prefer.
You and the rest of the audience sit down and watch what happens on stage.
On stage, Tova Gerge and Britta Kiessling follow instructions that are both similar to and very different from the instructions in the first act. It becomes a dance with ropes, trust, risk and listening.

The performance is in English.

The watching act will play
– 23–24th of November 19.30–20.30
– 25th of November 17.30–18.30.

18th of November. More information soon.

TEXT: Tova Gerge and Britta Kiessling

PERFORMERS: Tova Gerge and Britta Kiessling
SOUND: Elize Arvefjord
LIGHT: Josefina Björk
ROOM: Josefina Björk, Tova Gerge and Britta Kiessling
ARTISTIC SUPPORT: Gabriel Widing och Ebba Petrén

Foto: Ekaterina Lukoshkova

Thanks to
Everyone in the performing arts collective Nyxxx.
Everyone who helped us to develop the participatory act.

With the support of: Japanstiftelsen, Längmanska kulturfonden, The Swedish Art’s Grant Committee, Cirkör LAB, c.off, The Swedish Author’s fund and Stockholm County Council

Nyxxx member Tova Gerge published acclaimed novel

Tova Gerge, Pojken (”The Boy”), publishing house Albert Bonniers

Nyxxx: We had a conversation with you on how to write this book years before it was actually published. What do you want to tell our readers about it?

Tova: It’s a novel about the fragility of power, and in a way it is influenced by role play. On the level of the story, the characters in the novel are absorbed by a role play of dominance and submission. But there is also an aspect of role play in how I wrote it. The novel plays with the glitch between myself and the narrator. He is a man trying to break with his working class background through a relationship, and he has no ambition whatsoever to be a good feminist. At the same time, just as in role play, he is also busy with questions that are mine, just from another perspective.

Nyxxx: Do you want to tell something about the reception in the media?

Tova: The reviews I liked the most focused on the riddle in the text. The fact that the reader is forced to answer for themselves who has the power, when, and in what way. It’s also been quite interesting to see how gender is read and remediated in the media. There is an ambivalence in how one of the characters ”should” be read, and some handled this through making a firm decision, while others embraced that ambivalence. The most fun about interacting with the media has been longer interviews, because they allow a dialogue, a difference, a discovery.

Here, you can read more about Pojken in Swedish.

Tolv talande dockor: Undersåtarna

Du tar hand om dockorna. Dockorna tar hand om dig.

De skriker, gråter och tröstar, hotar och ber, förför och beordrar, åberopar och bönar, förklarar, hypnotiserar, bekänner och terroriserar.  Som publik kan du plocka upp och hålla dockorna, svara dem, ta hand om dem och manipulera dem. Eller bara lyssna. Tillsammans med de andra deltagarna i verket skapar du förutsättningen för att dockorna ska framträda som en del av er mänskliga gemenskap.

Dockan är ett ting, men den är också en kropp. Den har armar och ben, ögon och mun. När du tittar på dockan tittar dockan också på dig. Den talar och sjunger. Den blir ett av alla objekt som plingar till, som kräver olika former av gensvar. Vi kan få känslor för dockan, ömhet och omsorg, men också nervositet eller oro. Den befinner sig i ett gränsland mellan liv och död. Dockan är odöd. Och den vill dig något.

Verket presenterar unika handgjorda dockor i stengods försedda med responsiva men förinspelade röster, som härstammar från tolv olika skådespelare. Rösterna bildar ett polyfont ljudlandskap som besökarna träder in i, formar och formas av. De kan också välja att lyssna och betrakta.

Här öppnas porten till en lekfull och kuslig värld där dockorna, i egenskap av just dockor, sätter tonen.

Verket är skapat med stöd av Kulturbryggan.

Idé, text, komposition, dockor: Nyxxx (Elize Arvefjord, Tova Gerge, Ebba Petrén, Kerstin Weimers, Albin Werle, Gabriel Widing)
Snickare: Johan Andrén
Kostymör: Sofia Luna
Röster: Nyxxx, Adriana Aburto Essén, Ellen Norlund, Benjamin Quigley, Francisco Sobrado, Malou Zilliacus med flera.

Tolv talande dockor: Känslorna

I höst kommer Nyxxx att göra två verk med en ensemble bestående av tolv talande dockor. Den första premiären är en klassrumsföreställning som kommer att turnera med Scenkonst Sörmland. 

Plocka upp mig! Håll i mig! Var min vän!

Klassen får besök av de tolv talande dockorna. Är dockorna döda saker, eller lever de? Något är iallafall säkert – de har känslor. De kan tala, ropa och sjunga ut vad de vill. Om inte klassen griper in kanske de kommer fortsätta skrika i all evighet.

Tolv talande dockor: Känslorna handlar om att ta hand om saker och att få känslor inför dem. Det handlar också om saker som själva tycks ha en vilja och varför det är kusligt när saker får liv.

Till klassrummet kommer två av konstnärerna från Nyxxx, som gjort föreställningen. Det är inte de som spelar föreställningen – det gör klassen tillsammans med de talande dockorna.

Denna föreställning kommer att turnera i de sörmländska skolorna (årskurs 4-årskurs 6) under läsåret hösten 2018 och våren 2019. Premiär 24 september.

Till Scenkonst Sörmland


Dockmakare: Albin Werle

Ljuddesign & komposition: Elize Arvefjord

Kostymör: Sofia Luna

Snickare: Johan Andrén

Röstregi: Ebba Petrén

Text: Tova Gerge, Gabriel Widing med Nyxxx

Röster: Adriana Aburto Essén, Elize Arvefjord, John Alexander Eriksson, Tova Gerge, Ellen Norlund, Ebba Petrén, Benjamin Quigley, Yvonne Rock, Francisco Sobrado, Gabriel Widing, Malou Zilliacus

Spelledare på turné: Adriana Aburto Essén, Francisco Sobrado, Ebba Petrén, Gabriel Widing

Tack till: Elektronmusikstudion (EMS), Celsius Projects Malmö, Det Kongelige Danske Kunstakademiet

Nyxxx member Albin Werle show ceramic game design at Kunsthal Charlottenborg

Albin Werle, ‘Ten Spells for Humanity or A Poison Dart for the Ruling Class’, 2018. Installation view, Kunsthal Charlottenborg, 2018. Photo by David Stjernholm.

Nyxxx: Rumour says you are done with your MFA at Kunstakademiet. Tell us about your what you are showing at the degree show!

Albin: I’m showing a piece called “Ten Spells for Humanity, or A Poison Dart for the Ruling Class”. It consists of a series of games in different materials, such as stoneware, porcelain, iron, textile and stainless steel. Each game is centered around an existential risk facing humanity, and all games are collaborative rather than conflict oriented.

Nyxxx: Is it possible to try the games at the exhibition?

Albin: Every Wednesday between 17-19 I’m in the Kunsthal meeting with the visitors to the exhibition. If they like, we play the games, or we talk about them or do something completely different. During that time, it is free admission.

  • The show is on 14 apr – 20 may 2018.

Processen för oss

ADVOKATEN, VAKTEN Lisbeth Johansson – LENI Dasha Nikiforova –DOMSTOLSREPRESENTANTEN David Lindström – K Viktoria Folkesson – HASTERER, BLOCK Mikael Dahl. Foto: Amelia Bordahl

ADVOKATEN, VAKTEN Lisbeth Johansson – LENI Dasha Nikiforova –DOMSTOLSREPRESENTANTEN David Lindström – K Viktoria Folkesson – HASTERER, BLOCK Mikael Dahl. Foto: Amelia Bordahl

Inför premiären av Processen nu 17 mars skrev vi följande:

Kafka är en författare som knappast romantiserar upprorets potential, varken i allmänhet eller i Processen. Vår iscensättning av Processen har tagit fasta på upprorets problem, och gestaltar två olika förhållningssätt till domstolen – symbiosen och motståndet. Processens skildring av individen som del av och i spjärn mot något sorts mänskligt system har lett oss till att föra samman två olika konstnärliga format – ett traditionellt sceniskt berättande och ett deltagande hörlursverk.

Det traditionella scenberättandet följer Ks försök att begripa processen och göra sig hörd av domstolen. Att i någon bemärkelse ha kontroll över sin process kanske är möjligt för den som gör sig till vän med domstolen, uppgår i den. Att hävda sin oskuld  – som K åtminstone inledningsvis försöker göra – är en helt annan sak. Att K vägrar samarbeta gör henne omöjlig till den grad att inte längre spelar någon roll om det finns en skuld.

Den deltagande publiken får samtidigt ta del av domstolens perspektiv. De inspelade instruktioner som utgör hörlursverket erbjuder en tillhörighet som K saknar. Och att tillhöra domstolens kollektiv handlar inte enbart om lydnad. Det handlar också om att kunna slappna av, vila i sin roll och tolka de instruktioner som kommer till en, göra dem meningsfulla och genom dem skapa ett sammanhang.

Dessa parallella förståelser av Processen förändrar också vår blick på teaterformatet. Både skådespelare och deltagande publik följer ett manus som låter dem berätta om Processen. Men för den deltagande publiken är instruktion och handling åtskilda. De lyssnar först och agerar sedan. Skådespelarna får anpassa sig. Samtidigt tycks skådespelarna, som ju har fått sina instruktioner under repetitionerna, ha en helt annan frihet i uttrycket. Att deltagande publik och skådespelare möts på scenen på detta sätt ställer frågor om frihet och ansvar i förhållande till det egna agerandet. Vad är det att vara skådespelare? Vad är det att följa instruktioner? Vad är det att vara eller ha en kropp i rörelse? Vad är det att med sin handling bidra till något som en inte överskådar?

Varken inifrån- eller utifrån-perspektivet ger fullständiga svar på vad domstolen är och hur lagen fungerar. Processen pågår alltid någon annanstans, den drar sig undan vår blick, är aldrig avgjord.

Välkommen att fortsätta utforskandet, i salongen eller på scenen.

Tova Gerge, Ebba Petrén, Ragna Wei, Gabriel Widing

Processen – Nyxxx och Borås Stadsteater gör Kafka

Kafkas Processen

Kliv in i Kafkas huvud tillsammans med scenkonstkollektivet Nyxxx, när en av världens mest kända och absurda kriminalgåtor spelas med dubbla perspektiv. K häktas plötsligt en morgon för okända brott av vakter från en okänd domstol. Det är början på en mardrömslik färd genom ett rättssystem där alla regler kan förändras, ingen är huvudansvarig och domstolens rättvisa är lika svårdefinierad som den är allsmäktig.

Agera eller se på – i fallet K

Du kan antingen se pjäsen som vanlig betraktande publik eller köpa en av våra 12 exklusiva guidade platser, där du med hjälp av instruktioner i hörlurar får stiga in i Kafkas suggestiva värld och bli omsluten av konstverket. Tillsammans undersöker vi en personlig och kollektiv skuld genom dubbelt perspektiv. Ska individens röst alltid höras eller är majoritetens trygghet viktigare? Vilka är vi som står bredvid och ser K drivas in i en byråkratisk återvändsgränd? K är väl trots allt skyldig…?

PREMIÄR 17 MARS 2018, Borås stadsteater, Lilla scen.

Av: Tova Gerge, Ebba Petrén och Gabriel Widing, baserad på Franz Kafkas roman
Idé och regi: Ragna Wei
Hörlursmanus och samregi: Ebba Petrén och Gabriel Widing
Dramatisering: Tova Gerge
Scenografi: Erika Magnusson
Koreografi: Damjan Kecojevic
Skådespelare: Viktoria Folkesson, Mikael Dahl, Dasha Nikiforova, David Lindström, Lisbeth Johansson

Samtalet är ett slags lajv

Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater 2010

Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater under Paradisofestivalen på Unga Tur i Kärrtorp 2010.

I den här posten publicerar vi en transkription av ett samtal som ägde rum för sju år sedan. Samtalet handlade om teater och lajv, områden som de tre talarna på olika sätt hade erfarenhet av. De intervjuades av mig, Ebba Petrén som var ute efter hur jag kunde göra en mash-up av de två formerna. Därför arrangerade jag en festival på Unga Tur med tema deltagande och teater. En av panelisterna, Anna-Karin, frågade sig för några veckor sedan på Facebook hur det skulle vara att höra samtalet idag. Jag blev manad att tänka lite på vad som hänt sedan 2010. Det blev också ett tillfälle att publicera transkriptionen som legat odelad på min dator sedan dess.

Jag minns att vi sa att samtalet borde skett för tio år sedan. Lajvrörelsen och den professionella teatern hade länge spanat in varandra, lånat varandras metoder och estetik men det saknades en dialog. Sedan dess har lajv- och spelkulturen lyfts in i det kulturella rummet. Deltagarkultur finns som formalternativ bredvid teater och cirkus i Kulturrådets ansökningsformulär. Att lajva är inte längre benämning på en obskyr nördaktivitet utan ett sätt att beskriva ett lekfullt prövande av identitet. Rollspelande skildras i serier och på radio. Även om lajv satts upp på bland annat Dramaten, och kurser i lajv har hållits på Mejan, så är det inte främst teatern som tagit deltagarkulturens metoder till sig utan bredare och mer inkluderande medier. Lajv har också professionaliserats så att det finns arrangörer som kan leva på vad de gör. I samtalet 2010 var det en framtidsvision.

Inom scenkonsten så tycker jag mig kunna känna hur gränserna flyttats för vad som är möjligt att föreslå en publik. Generellt ges mer plats åt ”innifrånpespektivet” – både kritiker, publik och utövare kan säkrare sätta ord på vad det är att agera i ett verk, än vad de kunde 2010. Även om vi i Nyxxx fortfarande presenteras som “en grupp som gör deltagande” så kan vi oftare prata om andra nyanser av våra verk än de faktum att ”man fick vara med”. Att låta publiken agera är inte nödvändigtvis att i demokratisk anda låta besökare påverka handlingen. Det handlar snarare om att publikens deltagande är ett val bland andra, och det kan se ut på många sett. Är det visuellt, taktilt, handlingsbaserat, auditivt deltagande? Det finns inte ett default-läge – sätt dig i salongens mörker – utan vi måste överväga massa olika sätt att vara tillsammans på i scenrummet på samma sätt som vi överväger narrativ, ljus, scenkläder och så vidare.

Läs gärna transkriptionen nedan och berätta vad ni tänker har hänt sedan 2010! När jag skrev ut det tyckte jag tydligen att det var en bra idé att göra det i form av ett teatermanus. Jag har glömt varför. Det var ändå sju år sedan.



EBBA, samtalsledare, festivalgeneral. Spelas av Ebba Petrén.

SUZ, teaterregissör, professor. Spelas av Suzanne Osten.

A-K, teaterpedagog, lajvarrangör. Spelas av Anna-Karin Linder.

JOC, radioprogramledare, lajvare. Spelas av Johanna Koljonen.

Publik 1 (röst)

Publik 2 (röst)

Publik 3 (röst)

Publik 4 (röst)

Read More

Page 1 of 10

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén