Avatars, play and performance

Category: Swedish (Svenska) Page 2 of 8

Tolv talande dockor: Känslorna

I höst kommer Nyxxx att göra två verk med en ensemble bestående av tolv talande dockor. Den första premiären är en klassrumsföreställning som kommer att turnera med Scenkonst Sörmland. 

Plocka upp mig! Håll i mig! Var min vän!

Klassen får besök av de tolv talande dockorna. Är dockorna döda saker, eller lever de? Något är iallafall säkert – de har känslor. De kan tala, ropa och sjunga ut vad de vill. Om inte klassen griper in kanske de kommer fortsätta skrika i all evighet.

Tolv talande dockor: Känslorna handlar om att ta hand om saker och att få känslor inför dem. Det handlar också om saker som själva tycks ha en vilja och varför det är kusligt när saker får liv.

Till klassrummet kommer två av konstnärerna från Nyxxx, som gjort föreställningen. Det är inte de som spelar föreställningen – det gör klassen tillsammans med de talande dockorna.

Denna föreställning kommer att turnera i de sörmländska skolorna (årskurs 4-årskurs 6) under läsåret hösten 2018 och våren 2019. Premiär 24 september.

Till Scenkonst Sörmland

Medverkande

Dockmakare: Albin Werle

Ljuddesign & komposition: Elize Arvefjord

Kostymör: Sofia Luna

Snickare: Johan Andrén

Röstregi: Ebba Petrén

Text: Tova Gerge, Gabriel Widing med Nyxxx

Röster: Adriana Aburto Essén, Elize Arvefjord, John Alexander Eriksson, Tova Gerge, Ellen Norlund, Ebba Petrén, Benjamin Quigley, Yvonne Rock, Francisco Sobrado, Gabriel Widing, Malou Zilliacus

Spelledare på turné: Adriana Aburto Essén, Francisco Sobrado, Ebba Petrén, Gabriel Widing

Tack till: Elektronmusikstudion (EMS), Celsius Projects Malmö, Det Kongelige Danske Kunstakademiet

Processen för oss

ADVOKATEN, VAKTEN Lisbeth Johansson – LENI Dasha Nikiforova –DOMSTOLSREPRESENTANTEN David Lindström – K Viktoria Folkesson – HASTERER, BLOCK Mikael Dahl. Foto: Amelia Bordahl

ADVOKATEN, VAKTEN Lisbeth Johansson – LENI Dasha Nikiforova –DOMSTOLSREPRESENTANTEN David Lindström – K Viktoria Folkesson – HASTERER, BLOCK Mikael Dahl. Foto: Amelia Bordahl

Inför premiären av Processen nu 17 mars skrev vi följande:

Kafka är en författare som knappast romantiserar upprorets potential, varken i allmänhet eller i Processen. Vår iscensättning av Processen har tagit fasta på upprorets problem, och gestaltar två olika förhållningssätt till domstolen – symbiosen och motståndet. Processens skildring av individen som del av och i spjärn mot något sorts mänskligt system har lett oss till att föra samman två olika konstnärliga format – ett traditionellt sceniskt berättande och ett deltagande hörlursverk.

Det traditionella scenberättandet följer Ks försök att begripa processen och göra sig hörd av domstolen. Att i någon bemärkelse ha kontroll över sin process kanske är möjligt för den som gör sig till vän med domstolen, uppgår i den. Att hävda sin oskuld  – som K åtminstone inledningsvis försöker göra – är en helt annan sak. Att K vägrar samarbeta gör henne omöjlig till den grad att inte längre spelar någon roll om det finns en skuld.

Den deltagande publiken får samtidigt ta del av domstolens perspektiv. De inspelade instruktioner som utgör hörlursverket erbjuder en tillhörighet som K saknar. Och att tillhöra domstolens kollektiv handlar inte enbart om lydnad. Det handlar också om att kunna slappna av, vila i sin roll och tolka de instruktioner som kommer till en, göra dem meningsfulla och genom dem skapa ett sammanhang.

Dessa parallella förståelser av Processen förändrar också vår blick på teaterformatet. Både skådespelare och deltagande publik följer ett manus som låter dem berätta om Processen. Men för den deltagande publiken är instruktion och handling åtskilda. De lyssnar först och agerar sedan. Skådespelarna får anpassa sig. Samtidigt tycks skådespelarna, som ju har fått sina instruktioner under repetitionerna, ha en helt annan frihet i uttrycket. Att deltagande publik och skådespelare möts på scenen på detta sätt ställer frågor om frihet och ansvar i förhållande till det egna agerandet. Vad är det att vara skådespelare? Vad är det att följa instruktioner? Vad är det att vara eller ha en kropp i rörelse? Vad är det att med sin handling bidra till något som en inte överskådar?

Varken inifrån- eller utifrån-perspektivet ger fullständiga svar på vad domstolen är och hur lagen fungerar. Processen pågår alltid någon annanstans, den drar sig undan vår blick, är aldrig avgjord.

Välkommen att fortsätta utforskandet, i salongen eller på scenen.

Tova Gerge, Ebba Petrén, Ragna Wei, Gabriel Widing

Processen – Nyxxx och Borås Stadsteater gör Kafka

Kafkas Processen

Kliv in i Kafkas huvud tillsammans med scenkonstkollektivet Nyxxx, när en av världens mest kända och absurda kriminalgåtor spelas med dubbla perspektiv. K häktas plötsligt en morgon för okända brott av vakter från en okänd domstol. Det är början på en mardrömslik färd genom ett rättssystem där alla regler kan förändras, ingen är huvudansvarig och domstolens rättvisa är lika svårdefinierad som den är allsmäktig.

Agera eller se på – i fallet K

Du kan antingen se pjäsen som vanlig betraktande publik eller köpa en av våra 12 exklusiva guidade platser, där du med hjälp av instruktioner i hörlurar får stiga in i Kafkas suggestiva värld och bli omsluten av konstverket. Tillsammans undersöker vi en personlig och kollektiv skuld genom dubbelt perspektiv. Ska individens röst alltid höras eller är majoritetens trygghet viktigare? Vilka är vi som står bredvid och ser K drivas in i en byråkratisk återvändsgränd? K är väl trots allt skyldig…?

PREMIÄR 17 MARS 2018, Borås stadsteater, Lilla scen.

Av: Tova Gerge, Ebba Petrén och Gabriel Widing, baserad på Franz Kafkas roman
Idé och regi: Ragna Wei
Hörlursmanus och samregi: Ebba Petrén och Gabriel Widing
Dramatisering: Tova Gerge
Scenografi: Erika Magnusson
Koreografi: Damjan Kecojevic
Skådespelare: Viktoria Folkesson, Mikael Dahl, Dasha Nikiforova, David Lindström, Lisbeth Johansson

Samtalet är ett slags lajv

Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater 2010

Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater under Paradisofestivalen på Unga Tur i Kärrtorp 2010.

I den här posten publicerar vi en transkription av ett samtal som ägde rum för sju år sedan. Samtalet handlade om teater och lajv, områden som de tre talarna på olika sätt hade erfarenhet av. De intervjuades av mig, Ebba Petrén som var ute efter hur jag kunde göra en mash-up av de två formerna. Därför arrangerade jag en festival på Unga Tur med tema deltagande och teater. En av panelisterna, Anna-Karin, frågade sig för några veckor sedan på Facebook hur det skulle vara att höra samtalet idag. Jag blev manad att tänka lite på vad som hänt sedan 2010. Det blev också ett tillfälle att publicera transkriptionen som legat odelad på min dator sedan dess.

Jag minns att vi sa att samtalet borde skett för tio år sedan. Lajvrörelsen och den professionella teatern hade länge spanat in varandra, lånat varandras metoder och estetik men det saknades en dialog. Sedan dess har lajv- och spelkulturen lyfts in i det kulturella rummet. Deltagarkultur finns som formalternativ bredvid teater och cirkus i Kulturrådets ansökningsformulär. Att lajva är inte längre benämning på en obskyr nördaktivitet utan ett sätt att beskriva ett lekfullt prövande av identitet. Rollspelande skildras i serier och på radio. Även om lajv satts upp på bland annat Dramaten, och kurser i lajv har hållits på Mejan, så är det inte främst teatern som tagit deltagarkulturens metoder till sig utan bredare och mer inkluderande medier. Lajv har också professionaliserats så att det finns arrangörer som kan leva på vad de gör. I samtalet 2010 var det en framtidsvision.

Inom scenkonsten så tycker jag mig kunna känna hur gränserna flyttats för vad som är möjligt att föreslå en publik. Generellt ges mer plats åt ”innifrånpespektivet” – både kritiker, publik och utövare kan säkrare sätta ord på vad det är att agera i ett verk, än vad de kunde 2010. Även om vi i Nyxxx fortfarande presenteras som “en grupp som gör deltagande” så kan vi oftare prata om andra nyanser av våra verk än de faktum att ”man fick vara med”. Att låta publiken agera är inte nödvändigtvis att i demokratisk anda låta besökare påverka handlingen. Det handlar snarare om att publikens deltagande är ett val bland andra, och det kan se ut på många sett. Är det visuellt, taktilt, handlingsbaserat, auditivt deltagande? Det finns inte ett default-läge – sätt dig i salongens mörker – utan vi måste överväga massa olika sätt att vara tillsammans på i scenrummet på samma sätt som vi överväger narrativ, ljus, scenkläder och så vidare.

Läs gärna transkriptionen nedan och berätta vad ni tänker har hänt sedan 2010! När jag skrev ut det tyckte jag tydligen att det var en bra idé att göra det i form av ett teatermanus. Jag har glömt varför. Det var ändå sju år sedan.

“SAMTALET ÄR ETT SLAGS LAJV”

ROLLISTA

EBBA, samtalsledare, festivalgeneral. Spelas av Ebba Petrén.

SUZ, teaterregissör, professor. Spelas av Suzanne Osten.

A-K, teaterpedagog, lajvarrangör. Spelas av Anna-Karin Linder.

JOC, radioprogramledare, lajvare. Spelas av Johanna Koljonen.

Publik 1 (röst)

Publik 2 (röst)

Publik 3 (röst)

Publik 4 (röst)

Teatr Weimar bjuder till samtal om konstnärlig metod

Teatr Weimar och Malmö Dockteater hälsar:

Det finns allt färre offentliga forum för ett fördjupande samtal om teater och scenkonst. Utrymmet på kultursidorna har krympt de senaste åren, och i teaterns recensioner ryms djupgående analyser kring konstnärliga val och metodfrågor allt mindre. Därför startar Teatr Weimar och Malmö Dockteater en serie samtal om teaterns metoder och berättande med konstnärer som är intresserade av en undersökande scenkonst. Samtalen kommer att utgå från en nyfikenhet inför konkreta frågeställningar i den konstnärliga praktiken (ofta med anknytning till specifika föreställningar), men samtidigt vara öppna för en intresserad publik. Tanken är att samtalen kan vara ett sätt att öppna upp för ett gemensamt tänkande kring vad ny scenkonst är och kan vara.

I en krönika i Expressen från tidigare år efterlyser teaterkritikern Maria Edström en estetikens återkomst till teatern. Hon menar att inga teatrar idag skriver några estetiska manifest och att konsten därigenom reduceras till välbekanta speglingar av det vi redan vet. I boken Teaterrapport: Malmö (2008) publicerade Teatr Weimar ett manifest för sin konstnärliga verksamhet i tio punkter. Det var ett att försöka ringa in teaterns förhållande till dramatiskt skrivande, till skådespeleri och att definiera synen på teatern utifrån ett kritiskt perspektiv. På samma sätt utgår PotatoPotato från ett manifest i sin verksamhet och på Nyxxxs hemsida så finns det, om inte ett manifest, så en sida med fördjupande  texter som söker definiera konstnärliga överväganden kring den egna verksamheten. Med utgångspunkt i Maria Edströms artikel och Teatr Weimars, Nyxxxs och PotatosPotatos texter kring sin egen verksamhet för vi ett fördjupat samtal om teaterns metoder och berättande.

Gäster: Freja Hallberg och Ebba Petrén. Samtalsledare: Jörgen Dahlqvist

IAC/THM, Bergsgatan 29-31, Malmö den 5/9 kl 19.30

Nattens Gudinna, dokumentation

Här kommer lite dokumentationsbilder från Nattens gudinna, som vi skapade för Uppsala stadsteater. Läs mer om tankar bakom föreställningen eller inbjudan. Rummet och de olika shrines som deltagarna interagerar med är skapat av Albin Werle tillsammans med verkstäderna på teatern. Ljuset är skapat av Kerstin Weimers. Tack åter till Sara Fors, som var producent till föreställningen.

Foto: Nyxxx.

Målat skåp av Albin Werle. Foto: Nyxxx.

Foto: Nyxxx.

Foto: Nyxxx.

Foto: Micke Sandström

Mira i cirkeln. Foto: Micke Sandström

Francisco, Mira, Ellen. Foto: Micke Sandström

Haren med publik. Foto: Micke Sandström

I paviljongen. Foto: Micke Sandström

I bädden. Foto: Micke Sandström

JOIN på Teater Tribunalen i Stockholm

Lördag 20 MAJ 17.00 spelas JOIN av Teater Insite och NYXXX

Join är en interaktiv upplevelse där publiken deltar. Du genomgår introduktionen till hur företaget Corpus fungerar, i bl.a. möten med anställda och i olika spel. I Join får du chans att göra ett besök på Corpus, ett företag i den globala ekonomins absoluta framkant. Corpus är ett nätverk av medarbetare som reser över världen i olika ärenden – det finns inga fasta yrkesroller, bara tillfälliga uppdrag. Nya arbetsgrupper sätts samman och bryts upp i ett högt tempo: switch, ny projektledare, switch, ny uppgift, switch, ett nytt liv.

Switch

I det här inlägget kan du läsa om det forskande projektet Switch. Du kan lyssna på de ljudkompositioner som skapats ur projektet och du kan ladda ner Det X-dimensionella kortspelet som utvecklades under projektets gång. Switch genomfördes i Malmö hösten 2016 och våren 2017.

IMG_3834

Liv, Ebba, Thom och Moa, Caroli köpcentrum.

Switch var en forskning i bordsrollspel, relationen mellan spelledare och spelare, fiktionslager i verkliga rum och hur en kan kamouflera sig i miljöer och situationer. Viljan till att undersöka de här ämnena kom ur ett intresse för hemliga sällskap. Vi ville skapa situationer där en kan vara på insidan av en klubb, en grupp och uppleva flera lager av fiktion i verkligheten, tillsammans. När vi säger fiktion menar vi påståenden som vi kan tro på och agera på – fiktion som illusion, i motsats till desillusion. Vi var ute efter en slags gränssnittsestetik där glappen mellan olika fiktioner och verkligheter blev synliga.

Switch skedde som en uppföljning till föreställningen Join och var en fortsättning på vårt samarbete med  Teater InSite.  Som besökare till Join bidrog man till skapandet av ett företags arbetskultur genom att delta i olika lekar och spel. I Join ”switchades” de anställda (publiken) på företaget mellan olika arbetsuppgifter, olika platser och sammanhang. I Switch fortsatte vi att utforska den samtida kapitalismens uttrycksformer.

Platserna

Vi fångades av de rum som finns omkring oss idag. Det blir allt vanligare med rum som iscensätts som tillgängliga för allmänheten som mötesplatser och offentliga vardagsrum. Vi förlade arbetet i olika offentliga eller halvoffentliga lokaler. Vi tänkte på platserna som territorier där olika intressen är i ständig förhandling. Det som förenar de platser vi valde är att de saknar en tydlig funktion. I en affär, på ett bibliotek eller ett café vet vi vad som gäller. I det så kallade ”vardagsrummet” på Malmö Live, i ljushallen på Studio och i en tom affärslokal på Caroli köpcentrum är överenskommelserna lite vagare. De vilar på en förhoppning om att något ska hända mellan besökarna där, men vad? De två första, relativt nybyggda platserna, lockar med att vara inspirerande och inbjudande miljöer. De är inte regelrätta arbetsplatser men inte heller ställen där du måste handla något för att få stanna. Det kändes som att vår blotta närvaro räckte för att producera något slags värde. Vad för värde? I Caroli arbetade vi i en tom affärslokal. Tidigare skapades värde där genom handeln. Idag används flera tomma lokaler i Caroli till konstutställningar. Dessa platser fascinerar eftersom de skapats för nya produktionsförhållanden, där vi måste hantera att vara både privata, i arbete och konsumenter på samma gång. Kanske måste vi angripa dessa territorier genom att först kartlägga dem för att sedan kunna spekulera kring hur vi skulle kunna använda eller hacka dem?

Medverkande

ebbagabrielmoathomliv

matthias

 

 

 

 

 

 

Switch genomfördes på de olika platserna av Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Matthias Hahne Torbjörnsson, Liv Kaastrup Vesterskov, Ebba Petrén och Gabriel Widing. Dessa medverkande konstnärer har olika bakgrund i scenkonst, poesi, musik och speldesign. De kom in i samarbetet med sina olika verktyg och metoder. Vi arbetade utan en förutbestämt presentationsform i en öppen process. Vi skapade händelser för och med varandra och vi arbetade med praktisk research om exempelvis rollspel och kamouflage. Våra olika bakgrunder var en förutsättning för att arbetet kunde utforska olika vinklar, vi lät arbetet ta form genom de medverkandes erfarenheter. En situation eller praktik som var självklar för en av oss var helt ny för en annan. Detta skapade en nyfikenhet och gjorde arbetet oförutsägbart. Vi improviserade och speltestade, vi utforskade utbytet mellan olika rollspelsformer. Vi spelade Apocalypse World och en betaversion av Precariat och använde oss av spelsituationen som uppstår kring bordet när man spelar rollspel tillsammans med den värld som spelarna fantiserar ihop. Vi använde oss av ljuddesign för att skapa nya världar, förstärka upplevelserna och för att dokumentera. Vi använde digitala plattformar för att skapa spel. Vi fördjupade oss i gränserna och banden mellan fakta och fiktion genom att läsa och diskutera texter av bland annat Clarice Lispector och Italo Calvino.

IMG_6231

Gabriel, Ebba, Moa, Thom och Liv, Studio.

Det X-dimensionella kortspelet

Utöver det arbetet som skedde under hösten 2016 och våren 2017 utvecklade vi också det X-dimensionella kortspelet. Du kan ladda ner spelmanualen här.

Korten tar en grupp spelare mellan verklighetens olika dimensioner. Spelet börjar med att man använder ord för att beskriva för varandra vad som finns. Under spelets gång expanderas rummets möjligheter. Spelmanualen innehållet olika förslag på hur man själv kan utveckla och förändra spelet. Läs mer i i spelmanualen.
Det X-dimensionella kortspelet har spelats tillsammans med deltagare under våren 2017 på TransistorfestivalenPAF och i Caroli.

Poddar

Vi har dokumenterat och samlat ljud från våra speltester på plats där vi jobbade med Switch. Dokumentationen gjordes dels för att vi själva skulle minnas men de finns också att lyssna på i form av två podcasts. Under Switch gjorde vi också en tredje podcast från när vi samtalade och spelade det X-dimensionella kortspelet med Harry Josephine Giles, vars spel Precariat vi spelade som underlag till vårt utforskande.

IMG_3796

Liv, Malmö Live

PODCAST #16 – X-Dimensions i Malmö Studio

nyxxx-podcast-16

Ett besök i osynliga och synliga världar på Studio.

Under vårt arbete Switch utforskade vi parallella verkligheter på olika offentliga eller halvoffentliga platser i Malmö. En av platserna vi befann oss på var Studio. Vi valde Studio då det är ett rum som slits av olika intressen, ganska typiskt för vår samtid. Å ena sidan är det tillgängligt, gratis och öppet för alla men å andra sidan är det mycket tydligt ett rum ämnat för att företag ska tjäna pengar.

Studio beskriver sig själva som:
Ett hus byggt för möten. En arbetsplats med inbyggt innovationsstöd. En plattform för svenska företag som ska ut i världen och världens företag som ska in i Skåne. En scen där näringsliv möter kulturliv. En levande träffpunkt 24 timmar om dygnet. Det är STUDIO, och vi bygger det nu.

I den här minipodden kan du lyssna på och få en inblick i hur vi upplevde Studio och vad som hände när vi lät rummet expandera och utforskade nya platser och dimensioner i Studio.

Röster som hörs: Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Matthias Hahne Torbjörnsson, Liv Kaastrup Vesterskov, Ebba Petrén och Gabriel Widing

Podcast #15 – X-Dimensions & Malmö Live

nyxxx-podcast-15

Malmö Live är ett hus där konstnärliga och kapitalistiska intressen möts och samverkar. En förhoppning om spontana möten ligger bakom stora investeringar som Malmö Live. Den här podden är en konstnärlig reflektion över det spontana mötet. Röster inspelade vid olika tillfällen och i olika rum beskriver samma plats. En röst beskriver Malmö Lives tillkomst. Några befinner sig på Malmö Live och fantiserar där om husets post-kapitalistiska framtid. Ytterligare en röst avslöjar sina hemliga begär till platsen. Rösterna fungerar som spöken åt varandra, de hemsöker varandras perspektiv. Ibland uppstår spontana möten mellan dem.

Ljudkompositionen är skapad av fältinspelningar från Malmö Live, spelmanualen till rollspelet Apocalypse world, improvisationer utifrån det X-dimensionella kortspelet och inläst text från Malmö Lives hemsida. Ljudkompositionen är livemixad för att ge plats åt spontana möten.

Page 2 of 8

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén