Category: Podcast

PODCAST #16 – X-Dimensions i Malmö Studio

nyxxx-podcast-16

Ett besök i osynliga och synliga världar på Studio.

Under vårt arbete Switch utforskade vi parallella verkligheter på olika offentliga eller halvoffentliga platser i Malmö. En av platserna vi befann oss på var Studio. Vi valde Studio då det är ett rum som slits av olika intressen, ganska typiskt för vår samtid. Å ena sidan är det tillgängligt, gratis och öppet för alla men å andra sidan är det mycket tydligt ett rum ämnat för att företag ska tjäna pengar.

Studio beskriver sig själva som:
Ett hus byggt för möten. En arbetsplats med inbyggt innovationsstöd. En plattform för svenska företag som ska ut i världen och världens företag som ska in i Skåne. En scen där näringsliv möter kulturliv. En levande träffpunkt 24 timmar om dygnet. Det är STUDIO, och vi bygger det nu.

I den här minipodden kan du lyssna på och få en inblick i hur vi upplevde Studio och vad som hände när vi lät rummet expandera och utforskade nya platser och dimensioner i Studio.

Röster som hörs: Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Matthias Hahne Torbjörnsson, Liv Kaastrup Vesterskov, Ebba Petrén och Gabriel Widing

Podcast #15 – X-Dimensions & Malmö Live

nyxxx-podcast-15

Malmö Live är ett hus där konstnärliga och kapitalistiska intressen möts och samverkar. En förhoppning om spontana möten ligger bakom stora investeringar som Malmö Live. Den här podden är en konstnärlig reflektion över det spontana mötet. Röster inspelade vid olika tillfällen och i olika rum beskriver samma plats. En röst beskriver Malmö Lives tillkomst. Några befinner sig på Malmö Live och fantiserar där om husets post-kapitalistiska framtid. Ytterligare en röst avslöjar sina hemliga begär till platsen. Rösterna fungerar som spöken åt varandra, de hemsöker varandras perspektiv. Ibland uppstår spontana möten mellan dem.

Ljudkompositionen är skapad av fältinspelningar från Malmö Live, spelmanualen till rollspelet Apocalypse world, improvisationer utifrån det X-dimensionella kortspelet och inläst text från Malmö Lives hemsida. Ljudkompositionen är livemixad för att ge plats åt spontana möten.

Podcast #14 – Games & malls

nyxxx-podcast-14

We spent a week in an empty shop premise in Malmö developing new material. In this episode we talk about games as critique of late capitalism, games played by the police, the games of gentrification and how roleplaying games creates community. We are a bigger group than usual, including parts of the artistic team behind Join and game designer/artist Harry Josephine Giles.

In the end you’ll hear an excerpt of us playing a beta version of the X-dimensional Card Game, developed in semi-public spaces (Malmö Live, Studio and Caroli) this spring. If you are into this stuff, join us during Transistor (se post below) or download the game yourself (soon available)!

Voices: Harry Josephine Giles, Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Ebba Petrén, Liv Kaastrup Vesterskov, Gabriel Widing.

Music: Elize Arvefjord.

In order of appearance:

Spöken i maskinen

radio-nyxxx-karta

Den här bilden kommer från sommaren 2015, när vi försökte gissa vilka rum som de flesta mellanstadiebarn har tillgång till i sin vardag. Ungefär för ett år sedan började vi nämligen arbeta med vår första radioföljetong, och eftersom vi till skillnad från på teatern inte kan dela rum med vår publik när vi sänder radio ville vi förstå var vår publik kunde tänkas befinna sig och hur vi eventuellt kunde använda de platser publiken lyssnade ifrån i vårt verk.

Processen och resultatet blev ganska olika det vi ursprungligen tänkt oss, och det har varit mycket lärorikt. Vi har bekantat oss med ett helt nytt mediums utmaningar och möjligheter. Vi har också skrivit i en helt annan genre än vi brukar, och därmed fått öva på traditionell dramatisk komposition.

Den 15 augusti kl 20.35 i P1 sänds första avsnittet av Spöken i maskinen.

Nyxxx (med Tova Gerge bakom tangentbordet) har alltså skrivit fem spökhistorier i samarbete med Drama för unga i Barnradion. Programmet är gjort för mellanstadiebarn och i dialog med dem. Ebba Petréns regi blandar fiktivt amatörreportage med kusligt sagoberättande. Elize Arvefjord har gjort ljudet. Till varje spökhistoria finns också en musiksatt podd där vi får ta del av berättelsen mer ur spökenas perspektiv.

I centrum för radioprogrammet står annars Vendetta Korn (Ester Claesson) som från sin butik med gamla ljudgrejer spelar in egna radioprogram om magi, andar och väsen. I var och en av de fem delarna hjälper hon ett barn som varit med om något oförklarligt. Vi använder det övernaturliga som motiv för att berätta om hantering av sorg och andra stora känslor.

Återstår en fråga att besvara: Vad är det för maskin? Det finns två svar. Det ena är att det handlar om Vendetta Korns ekograf, en maskin som kan fånga upp ljud som det mänskliga örat inte kan höra. Det andra svaret är att vi blinkar till vår gamla favoritfilm Ghost in the Shell där människor blir värdar för kognitiva varelser som uppstått spontant i internets informationsflöden. Vi tänker på människorna i vår radioföljetong som värdar för olika extrema tillstånd. Oavsett om spökena i någon bemärkelse är deras egna eller inte så måste de ändå härbärgera dem, låta sig själva bli spökenas vistelseplatser.

Nämnas kan att Ghost in the Shell i sin tur inspirerats av författaren Arthur Koestler, som använde begreppet Ghost in the Machine som titel på sin bok om olika våldsamma och paranoida tillstånd hos människan. Begreppet tog han från filosofen Gilbert Ryle som använde det för att beskriva problemen som uppstår när man försöker skilja på sinne och kropp, som att kroppen var en maskin och sinnet ett spöke som animerar maskinen. Ryle menar att det inte finns någon skillnad på kropp och sinne; maskinen är spöket och vice versa.

Det är intressant att tänka på människans uppfunna maskiner på samma sätt. I någon bemärkelse är vi radion vi lyssnar på, och radion är oss.

Välkomna till Nyxxx första radioproduktion.

13708379_10153749095391546_6900906453748489205_o

Avnitten illustreras på webben med originalteckningar av Albin Werle och Gabriel Widing. I rollerna hörs Ester Claesson, Michalis Koutsogiannakis, Rosie Björkman, William Winter, Mathilda Lindström, Sinit Bein, Danait Bein, Laila Torsson Berger, Joline Gustafsson Hällkvist och Ebba Petrén.

Avsnitt #12 – Rollespill & improvisasjon

Podcast session

Ebba och Gabriel har fått besök av lajvaktivisten Erlend Eidsem Hansen från Oslo och som också driver podden Laiv om laiv. Vi pratar om improvisationsestetik och om hur vårt rollspelande förändrats genom åren. Vi snakker om förlust och osäkerhet, initiativ och inlyssnande, anarki och fetisch.  I podden refererar vi till lajven Fairweather Manor,  Inside Hamlet och The Hospitality samt dansföreställningen God Sikt av scenkonstkollektivet Potato Potato.

Avsnitt #11 – Avslappning & anspänning

Suzanne på Pace gym

Under residenset på Riksteatern i våras undersökte vi vad ett konstnärligt träningspass skulle kunna vara. I Ljusdal träffade vi Cecilia och Suzanne, som jobbar med att utveckla och instruera gruppträningspass. Cecilia har tagit fram en praktik som hon kallar Soma move, med pass som lärs ut till instruktörer för gym i hela Sverige. Cecilia berättar att hon utgått ifrån rörelse snarare än träning. Balans, kordination och mjukhet är lika viktigt som muskelstyrka. Hon pratar om att söka en avspänd styrka. Det finns även en idé om att rytm och puls ska bära deltagaren genom träningen. Cecilia säger att det finns en trend inom träning att tänka utifrån ett upplevelseperspektiv – alltså inte nödvändigtvis ‘vad är mest effektivt’ utan snarare ‘vad upplevs som mer njutbart eller stärkande’. En annan, motsatt, trend är att passen blir kortare och kortare och att idrottares träningsformer används som ideal även för vardagsträning. Gruppträning attraherar främst kvinnor mellan 25 och 60. Det gäller även soma move. När de designat passen har de utgått från sig själva, men utvecklar formen utifrån sina möten med deltagare. Nya övningar testas genom att de smygs in i redan befintliga klasser. Soma använder djuriska metaforer. Grundpositionen är ett hukande “lejon”, där händer och fötter tar ungefär lika mycket vikt.

Efter vårt möte med Cecilia Gustavsson spenderar vi dagen tillsammans med Suzanne Bäckman, gyminstruktör på Pace Gym och näringslivsutvecklare för Ljusdals kommun. Hon berättar med om jobbet som träningsinstruktör. Grunddramaturgin för ett träningspass är att börja med ett lugn och samla upp gruppen. Ledaren är noga med att starta i tid och avsluta i tid. Sedan ökar tempot och intensiteten, även i ledarens röst. Ledaren driver på deltagarna och uppmuntrar dem att utmana sina gränser. Sedan avslutas passet med en kortare vila där upplevelsen förhoppningsvis “landar” i kroppen. Om den första delen av passet handlar om att öppna upp så är avslutningen stängande.

Suzanne berättar att de försöker nå deltagarna på tre olika nivåer. Genom att beskriva, visa och uppmuntra dem att känna. Kännandet kommer också på instruktion, exv “utforska det här” eller “undersök det här”. Gruppträning är individuell träning, i grupp. Detta är en utmaning – att deltagarna ska jobba individuellt, på sin nivå, med sina begränsningar och sina intressen. När ledaren ser att någon gör fel eller slarvar så kan den i positiva termer säga hur övningen ska göras, så att ingen känner sig utpekad och alla får en påminnelse om tanken med övningen. Deltagaren vill bli sedd, men inte utpekad, en tanke som är lätt att föra med sig in i scenkonsten. Deltagarna vittnar om att känslan av träning sitter kvar. Men folk tar med sig väldigt olika saker, någon känner sig lång, någon glad, någon avslappnad. Någonting liknande kanske också kan sägas om den konstnärliga upplevelsen, envar tar med sig olika saker från en föreställning.

Ledaren måste alltid lyssna både inåt, till sin egen kropp och sina egna behov och utåt, mot gruppen och dess behov. Vad träningsledaren gör och som Nyxxx sällan gör är att ta deltagarna över olika fysiska gränser. Vad krävs för att kunna göra det? Suzanne pratar om att inspirera, informera och motivera. De två första är tydliga men hur motiverar en? Det handlar om att visa på att uppgiften är genomförbar för var och en av deltagarna. För att det ska vara sant behöver det finnas olika svårighetsgrader av en övning. Alla behöver kunna se ett mål som är möjligt att nå för en själv.

Vi pratade mycket om metaforer och bilder som verktyg för att instruera kroppen, till exempel lejonet i soma move. Idén kommer från yogan arbetar med djurmetaforer som tranan, fisken, kobran, tigern osv. Det finns andra exempel, som i afro-dans där ledaren föreslår olika situationer som dans runt en lägereld, till ljudet av trummor. Det är en sorts fantasier som ger rörelsen en riktning eller stämning.

Ett problem som vi delar med tärningsinstruktörerna är att de flesta riktiga träningspass är svåra att delta i första gången. På samma sätt kan deltagare i Nyxxx verk vittna om att de blir roligare andra gången, när förutsättningarna är tydligare.

Vi är vana att jobba i ett konstnärligt rum där allt från färgen på ledarens kläder till ljussättning blir betydelsefullt. Vi är också vana vid en publik som är mer eller mindre inställda på att betrakta och värdera sådana val som symboler. Vad skulle hända om vi bytte rum och gjorde vår föreställning i en gruppträningssal?

Musik i podden av Elize Arvefjord.

Avsnitt #10 – Medkänsla & acceptans

nyxxx-pod10

Ebba & Gabriel i samtal med Katarina Blom, psykolog som vi tidigare skrivit om och Gustav Tegby, dramaturg på Riksteatern. Vi pratar om olika psykologiska tendenser och mekanismer som en kan ha i åtanke under konstnärligt och dramaturgiskt arbete.

Musik av Elize Arvefjord.

Avsnitt #9 – Ropes & Roles

nyxxx-pod9

Ebba, Tova & Gabriel host a conversation with the Berlin-based choreographers Dasniya Sommer and Frances d’Ath, that visited Nyxxx & KokoroTwo & Rökridån for a working residency the 28th of April-4th of May in 2015. When the conversation starts, we have just participated in a shibari yoga class guided by Dasniya. From this point of reference, we go on to discuss among many other things exoskeletons, religious metaphors and the invention of rope as a parallel to the invention of the wheel.

Avsnitt #8 – Kroppar & kött

nyxxx-pod8

Den här veckan har vi varit två dagar i Borås och jobbat med fenomenologen Helena Dahlberg. Fenomenologi är en filosofisk skola som sysselsätter sig mycket med kropp, rum och riktning. I slutet av de här anteckningarna ligger det några konkreta övningar som vi utvecklat och testat, men även en podcast som innehåller samtal och inspelningar från mötet. Du behöver inte läsa texten för att lyssna på podden. Ljud i podden av Elize Arvefjord.

Vi startade samtalet utifrån Nyxxx avatarpraktik och viljan att få publiken upp ur salongen och in på scenen. Konsekvensen av att sätta publiken i centrum är att deras kroppar blir synliga och inte bara seende, som i salongens mörker. Den egna kroppen uppenbaras även för deltagarna från insidan. Detta innebär en sorts dubbelhet, en uppdelning; seende-sedd, som är kan tänkas utifrån fenomenologi.

Helena och Gabriel i färd med något
Helena och Gabriel i färd med något

Vårt samtal utgick mycket från Helenas bok “Vad är kött?” som baseras på hennes avhandling om Merleau-Pontys fenomenologi. Vi pratade om köttet som kroppens situation och glipan som den innebär. Ett mellanrum mellan kropp/medvetande, känd/kännande och så vidare. Även om glappet mellan det sociala jaget och kroppen. Mellan den del av kroppen som är känd för oss och den del som är okänd. Vi har delvis olika upplevelser av vad som händer med det sociala jaget när vi arbetar med kroppsmedvetenhet. Är kroppslig praktik att tillfälligt kunna glömma jaget eller att känna sig mer hemmastadd i sig själv? Det kan ha att göra med att vi har olika mycket erfarenhet av att se oss själva utifrån genom andras blick och olika erfarenhet av att agera som oss själva, som subjekt.

Vi pratar om det förkroppsligade livets dubbelhet, att vi känner och blir kända, att vi ser och blir sedda. Att vi inte ser den punkt från vilken vi ser. Detta innebär en sorts exitentiell deladhet som inte går att överkomma, den är ett livsvillkor. Är somatiska praktikers försök att överbrygga detta glapp eller att undersöka det, eller kanske njuta av det? Kan vi komma upp med övningar som förmedlar denna dubbla natur på ett tydligt sätt? Eller är detta villkor ambient och undandragande? Kan vi, i det konstnärliga arbetet använda oss av den här dubbelheten, kan vi göra konst i glappet?

Merleau-Ponty tänker köttet, chair, som det som ligger till grund för varseblivningen. Köttet är hos Merelau-Ponty inte den anonyma och stumma kroppsmassan utan snarare ett ord som förklarar hur vi kan känna och erfara världen genom sinnena.

Vi pratar även om kontroll kontra närvaro. Att vara närvarande och frånvarande i olika aspekter av tillvaron. Helena menar att det är viktigt att släppa kontroll (över framtiden, världen, händelseförloppet?) för att bli närvarande i nuet. Hur kan vi förstå improvisation, sårbarhet, frihet i relation till denna dubbelhet? Det är frågor som inte får svar, men som ger möjlighet att än.

Kött och politik

Vi samtalade om de politiska dimensionerna i Helenas arbete. Bland annat om de saknade kapitlen från avhandlingen, som inte finns med i Vad är kött?. Där finns en diskussion om hur vi förklarar erfarenheten av att inte vara ett med sig själv. Marxisterna tänkte sig, i Hegels anda,  en punkt då människan, bortom kapitalismen, skulle kunna förenas med sig själv. Sartre menade att glappet är ett existentiellt mänskligt villkor, som vi måste lära oss hantera. Helena finner i sin avhandling att både marxisterna, existensfilosoferna och de katolska existensfilosoferna (personalister) ställer samma fråga om människan, och allihop söker ett sätt för människan att komma bortom sin köttslighet för att finna det mänskliga. Merleau-Ponty menar att det inre glappet mellan kännande-känd inte kommer att kunna överbryggas, men inte heller är specifikt mänskligt. Genom att fråga om köttet istället för om människan så låter Merleau-Ponty oss stanna i den köttsliga erfarenheten. Det är ett ontologiskt villkor som inte är direkt knutet till kapitalismens alienation och inte heller till det specifikt mänskliga. Glipan är något som inte bara finns hos människan utan hos allt som är. Världen är köttsligt beskaffad.

Övning: Den dominanta handen

Helena ledde en feldenkrais-övning som handlade om att avprogrammera den dominanta handens intentioner. Den dominanta handen är mer än någon annan kroppsdel alltid i färd med att göra något, den har en stark riktadhet. Vi låg ner och började med att lyfta underarmen och låta den vila stående mot armbågen. Sedan vek vi i omgångar ner handen från handleden. När handen slappnar av glider fingrarna isär. När en reser den kommer de samman. Vi reste även handen från varje enskilt finger. Vi lät armbågen lyfta armen rakt upp och lät armen stå på skuldran. Här finns ett liknande pass inspelat av Eva Laser.

Övning: Knåda röd lera

Den röda leran sätter sina spår.
Den röda leran sätter sina spår.

Vi knådar röd lera mjuk och varm. Leran värmer våra händer och mjukgör musklerna. Vi vill värma upp leran för att kunna forma den, men vi blir varmare än leran. Vi hanterar ett objekt, samtidigt masseras våra händer av objektet. Det röda från leran färgar handflatorna. Det syns var på händerna leran varit. Där det är mest rött har leran tryckts hårdast eller varit flest gånger. Vi får alla röda handflator men på olika sätt. Vi har använt olika delar av handflatorna för att forma leran.

Övning: Kollektiv kontemplation

Den här övningen har vi testat i flera varianter. Några utsnitt från test finns med i podavsnittet.

Variant 1: Alla som deltar skriver upp en fråga som de funderar över inom ett visst tema. Frågor som en ställer sig själv eller som en skulle kunna ställa till andra eller till gruppen. En person samlar ihop frågorna, resten lägger sig ner enskilt på golvet och förbereder sig för meditation. Den som samlat ihop frågorna läser dem i lugn och ro för gruppen. Kanske kan vi i framtiden förskriva ett kort intro och outro som ramar in frågekavalkaden.

Variant 2: Alla deltagare ligger på golvet och ställer frågor i tur och ordning frågor rakt ut i luften. Först jobbade vi med kroppen som fråga. Frågorna förhöll sig indirekt till varandra. När det var ens tur kunde en antingen

  • upprepa den föregående frågan,
  • formulera en variant på föregående fråga
  • formulera en fråga som associerade till den förra frågan
  • formulera en fråga som undergrävde eller ifrågasatte relevansen i föregående fråga

Det går också att formulera det som att den frågande intar olika roller:

  • Destabilisatorn. Vill med sin fråga ifrågasätta tidigare fråga.
  • Den som vill veta. Går in med sin egen undran genom att fråga.
  • Den associerande. Improvisatorisk association eller upprepning.
  • Den lyssnande. Svarar på föregående fråga för sig själv och ställer en ny fråga som kommer upp genom att svara.
  • Jokern. Skojar till det.

Vi har nu ett stort material av inspelade frågor kring kropp och livsföring och hälsa, men en insikt från denna process är att själva frågandet är en tillräckligt intressant praktik för att bära sig självt. Vi kommer att göra den här övningen i större grupp när vi kommer till Gävleborg. Det kommer inga svar, bara nya frågor. Vissa frågor rinner av en, andra frågor stannar kvar. Vissa frågor blir stora och existentiella, andra små och vardagliga.

Variant 3: Vi testade också att göra kortare rundor där en av oss började ställa en fråga den ville veta svaret på. Sedan löpte frågorna i två varv och den som började fick avsluta. På tre personer blir det sammanlagt sju frågor på ett visst tema. Det här skulle kunna användas när en jobbar med en specifik konstnärligt frågeställning för att komma vidare med den. För oss blev det sju frågor om mat, musik och konsumtion.