Avatars, play and performance

Category: Documentation Page 1 of 3

PassiviTV and a movie

In connection to Passivity Rules/Memories of Being Hanged premiering, the makers Tova Gerge and Britta Kiessling hosted three conversations about passivity with three different guests. Kind of like podcasts but live and on screen. Watch them/hear them here:

Marika Leïla Roux aka Gorgone:

PassiviTV the 20th of November was about being tied and tying in the context of rope bondage: what these roles and their respective skill sets can mean, on a metaphorical as well as aesthetic level. Marika Leïla Roux aka Gorgone has many years of exploration and experimentation with the traditional techniques and emotions of Japanese Rope Bondage (Shibari/Kinbaku). Since discovering ropes in 2011, she has been a professional shibari model and rigger, teaching and performing worldwide. She emphasises the artistic, metaphorical and sensual nuances of this practice. An example is her durational project Study on Falling, exploring the relation between the body and gravity in ropes. She is also the founder of the online tutorials platform Shibari Study. 


Artist-researcher Hamish MacPherson:

PassiviTV the 21 of November was about kink and choreography, politics and passivity. Hamish MacPherson is an artist-researcher in the crossovers between choreography and philosophy. He is busy with the dark and complicated aspects of care, pleasure, passivity and power. Lately, he has been working with the zine STILL LIFE, which is about relationships and configurations in which one person is still while others are not. Or where one person is passive and others are active. Or about the different kinds of knowledge that people have about their own and other people’s bodies. And the kind of philosophical and political understandings woven into that knowledge.


Författaren Eli Levén:

PassiviTV den 22 november handlade om queera helgon, makten, maktlösheten och litteraturen som kraftfull betraktare. Eli Levéns båda romaner “Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats” (2010) och “Hur jag skulle vilja försvinna” (2020) berör skymningslanden mellan begär och utplåning, upprättelse och förnedring. Med språket som hållande och lyssnande kraft låter Levén ofta sina karaktärer vistas i olika gränstillstånd som också berör det passiva: i sexualiteten, i livets flöden, i närheten till döden och andlighet. Levéns första bok gav upphov till två filmer: guldbaggebelönade Nånting måste gå sönder (2014) och dokumentären Pojktanten (2012).

The movie Passivity Rules/Memories of Being Hanged is also available during the holidays, 22 dec 2020 – 2 jan 2021:

The Cyborg Tarot is available online

Nyxxx tarot deck was originally designed for our work Tactical meditations in 2015. The cards are now available online, including instructions on how to use them. They can work as a conversation starter two or more participants.

Check it out!

Documentation “Hör så tyst det är” at Regionteatern Blekinge Kronoberg

Trailer

Press photo by Olle Engqvist:

Grattis Turteatern 50 år!

Turteatern firar 50! Eftersom vi gjort tre verk där har vi skrivit lite till deras jubileumsantologi. Läs intervjun här!

Vi har även gjort ett litet ljudkollage med exempel ur de tre föreställningarna som går att höra här:

Documentation from Art Inside Out residency

Together with the team at Art Inside Out we have done a magazine, available online and in print, in Swedish as well as English. Check it out here or order a print copy at info@artinsideout.se.

Video documentation

A curtain at Laholms teater

As part of the Art Inside Out residency program we thought a lot about the borders between stage and salon. We ended up sewing a new curtain for Laholms teater.

Thanks to Søren Rye and Sofia Luna for joining in the process.

Samtalet är ett slags lajv

Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater 2010

Ebba Petrén, Johanna Koljonen, Anna-Karin Linder och Suzanne Osten i ett samtal om lajv och teater under Paradisofestivalen på Unga Tur i Kärrtorp 2010.

I den här posten publicerar vi en transkription av ett samtal som ägde rum för sju år sedan. Samtalet handlade om teater och lajv, områden som de tre talarna på olika sätt hade erfarenhet av. De intervjuades av mig, Ebba Petrén som var ute efter hur jag kunde göra en mash-up av de två formerna. Därför arrangerade jag en festival på Unga Tur med tema deltagande och teater. En av panelisterna, Anna-Karin, frågade sig för några veckor sedan på Facebook hur det skulle vara att höra samtalet idag. Jag blev manad att tänka lite på vad som hänt sedan 2010. Det blev också ett tillfälle att publicera transkriptionen som legat odelad på min dator sedan dess.

Jag minns att vi sa att samtalet borde skett för tio år sedan. Lajvrörelsen och den professionella teatern hade länge spanat in varandra, lånat varandras metoder och estetik men det saknades en dialog. Sedan dess har lajv- och spelkulturen lyfts in i det kulturella rummet. Deltagarkultur finns som formalternativ bredvid teater och cirkus i Kulturrådets ansökningsformulär. Att lajva är inte längre benämning på en obskyr nördaktivitet utan ett sätt att beskriva ett lekfullt prövande av identitet. Rollspelande skildras i serier och på radio. Även om lajv satts upp på bland annat Dramaten, och kurser i lajv har hållits på Mejan, så är det inte främst teatern som tagit deltagarkulturens metoder till sig utan bredare och mer inkluderande medier. Lajv har också professionaliserats så att det finns arrangörer som kan leva på vad de gör. I samtalet 2010 var det en framtidsvision.

Inom scenkonsten så tycker jag mig kunna känna hur gränserna flyttats för vad som är möjligt att föreslå en publik. Generellt ges mer plats åt ”innifrånpespektivet” – både kritiker, publik och utövare kan säkrare sätta ord på vad det är att agera i ett verk, än vad de kunde 2010. Även om vi i Nyxxx fortfarande presenteras som “en grupp som gör deltagande” så kan vi oftare prata om andra nyanser av våra verk än de faktum att ”man fick vara med”. Att låta publiken agera är inte nödvändigtvis att i demokratisk anda låta besökare påverka handlingen. Det handlar snarare om att publikens deltagande är ett val bland andra, och det kan se ut på många sett. Är det visuellt, taktilt, handlingsbaserat, auditivt deltagande? Det finns inte ett default-läge – sätt dig i salongens mörker – utan vi måste överväga massa olika sätt att vara tillsammans på i scenrummet på samma sätt som vi överväger narrativ, ljus, scenkläder och så vidare.

Läs gärna transkriptionen nedan och berätta vad ni tänker har hänt sedan 2010! När jag skrev ut det tyckte jag tydligen att det var en bra idé att göra det i form av ett teatermanus. Jag har glömt varför. Det var ändå sju år sedan.

“SAMTALET ÄR ETT SLAGS LAJV”

ROLLISTA

EBBA, samtalsledare, festivalgeneral. Spelas av Ebba Petrén.

SUZ, teaterregissör, professor. Spelas av Suzanne Osten.

A-K, teaterpedagog, lajvarrangör. Spelas av Anna-Karin Linder.

JOC, radioprogramledare, lajvare. Spelas av Johanna Koljonen.

Publik 1 (röst)

Publik 2 (röst)

Publik 3 (röst)

Publik 4 (röst)

Nattens Gudinna, dokumentation

Här kommer lite dokumentationsbilder från Nattens gudinna, som vi skapade för Uppsala stadsteater. Läs mer om tankar bakom föreställningen eller inbjudan. Rummet och de olika shrines som deltagarna interagerar med är skapat av Albin Werle tillsammans med verkstäderna på teatern. Ljuset är skapat av Kerstin Weimers. Tack åter till Sara Fors, som var producent till föreställningen.

Foto: Nyxxx.

Målat skåp av Albin Werle. Foto: Nyxxx.

Foto: Nyxxx.

Foto: Nyxxx.

Foto: Micke Sandström

Mira i cirkeln. Foto: Micke Sandström

Francisco, Mira, Ellen. Foto: Micke Sandström

Haren med publik. Foto: Micke Sandström

I paviljongen. Foto: Micke Sandström

I bädden. Foto: Micke Sandström

Switch

I det här inlägget kan du läsa om det forskande projektet Switch. Du kan lyssna på de ljudkompositioner som skapats ur projektet och du kan ladda ner Det X-dimensionella kortspelet som utvecklades under projektets gång. Switch genomfördes i Malmö hösten 2016 och våren 2017.

IMG_3834

Liv, Ebba, Thom och Moa, Caroli köpcentrum.

Switch var en forskning i bordsrollspel, relationen mellan spelledare och spelare, fiktionslager i verkliga rum och hur en kan kamouflera sig i miljöer och situationer. Viljan till att undersöka de här ämnena kom ur ett intresse för hemliga sällskap. Vi ville skapa situationer där en kan vara på insidan av en klubb, en grupp och uppleva flera lager av fiktion i verkligheten, tillsammans. När vi säger fiktion menar vi påståenden som vi kan tro på och agera på – fiktion som illusion, i motsats till desillusion. Vi var ute efter en slags gränssnittsestetik där glappen mellan olika fiktioner och verkligheter blev synliga.

Switch skedde som en uppföljning till föreställningen Join och var en fortsättning på vårt samarbete med  Teater InSite.  Som besökare till Join bidrog man till skapandet av ett företags arbetskultur genom att delta i olika lekar och spel. I Join ”switchades” de anställda (publiken) på företaget mellan olika arbetsuppgifter, olika platser och sammanhang. I Switch fortsatte vi att utforska den samtida kapitalismens uttrycksformer.

Platserna

Vi fångades av de rum som finns omkring oss idag. Det blir allt vanligare med rum som iscensätts som tillgängliga för allmänheten som mötesplatser och offentliga vardagsrum. Vi förlade arbetet i olika offentliga eller halvoffentliga lokaler. Vi tänkte på platserna som territorier där olika intressen är i ständig förhandling. Det som förenar de platser vi valde är att de saknar en tydlig funktion. I en affär, på ett bibliotek eller ett café vet vi vad som gäller. I det så kallade ”vardagsrummet” på Malmö Live, i ljushallen på Studio och i en tom affärslokal på Caroli köpcentrum är överenskommelserna lite vagare. De vilar på en förhoppning om att något ska hända mellan besökarna där, men vad? De två första, relativt nybyggda platserna, lockar med att vara inspirerande och inbjudande miljöer. De är inte regelrätta arbetsplatser men inte heller ställen där du måste handla något för att få stanna. Det kändes som att vår blotta närvaro räckte för att producera något slags värde. Vad för värde? I Caroli arbetade vi i en tom affärslokal. Tidigare skapades värde där genom handeln. Idag används flera tomma lokaler i Caroli till konstutställningar. Dessa platser fascinerar eftersom de skapats för nya produktionsförhållanden, där vi måste hantera att vara både privata, i arbete och konsumenter på samma gång. Kanske måste vi angripa dessa territorier genom att först kartlägga dem för att sedan kunna spekulera kring hur vi skulle kunna använda eller hacka dem?

Medverkande

ebbagabrielmoathomliv

matthias

 

 

 

 

 

 

Switch genomfördes på de olika platserna av Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Matthias Hahne Torbjörnsson, Liv Kaastrup Vesterskov, Ebba Petrén och Gabriel Widing. Dessa medverkande konstnärer har olika bakgrund i scenkonst, poesi, musik och speldesign. De kom in i samarbetet med sina olika verktyg och metoder. Vi arbetade utan en förutbestämt presentationsform i en öppen process. Vi skapade händelser för och med varandra och vi arbetade med praktisk research om exempelvis rollspel och kamouflage. Våra olika bakgrunder var en förutsättning för att arbetet kunde utforska olika vinklar, vi lät arbetet ta form genom de medverkandes erfarenheter. En situation eller praktik som var självklar för en av oss var helt ny för en annan. Detta skapade en nyfikenhet och gjorde arbetet oförutsägbart. Vi improviserade och speltestade, vi utforskade utbytet mellan olika rollspelsformer. Vi spelade Apocalypse World och en betaversion av Precariat och använde oss av spelsituationen som uppstår kring bordet när man spelar rollspel tillsammans med den värld som spelarna fantiserar ihop. Vi använde oss av ljuddesign för att skapa nya världar, förstärka upplevelserna och för att dokumentera. Vi använde digitala plattformar för att skapa spel. Vi fördjupade oss i gränserna och banden mellan fakta och fiktion genom att läsa och diskutera texter av bland annat Clarice Lispector och Italo Calvino.

IMG_6231

Gabriel, Ebba, Moa, Thom och Liv, Studio.

Det X-dimensionella kortspelet

Utöver det arbetet som skedde under hösten 2016 och våren 2017 utvecklade vi också det X-dimensionella kortspelet. Du kan ladda ner spelmanualen här.

Korten tar en grupp spelare mellan verklighetens olika dimensioner. Spelet börjar med att man använder ord för att beskriva för varandra vad som finns. Under spelets gång expanderas rummets möjligheter. Spelmanualen innehållet olika förslag på hur man själv kan utveckla och förändra spelet. Läs mer i i spelmanualen.
Det X-dimensionella kortspelet har spelats tillsammans med deltagare under våren 2017 på TransistorfestivalenPAF och i Caroli.

Poddar

Vi har dokumenterat och samlat ljud från våra speltester på plats där vi jobbade med Switch. Dokumentationen gjordes dels för att vi själva skulle minnas men de finns också att lyssna på i form av två podcasts. Under Switch gjorde vi också en tredje podcast från när vi samtalade och spelade det X-dimensionella kortspelet med Harry Josephine Giles, vars spel Precariat vi spelade som underlag till vårt utforskande.

IMG_3796

Liv, Malmö Live

Switch: Fiktioner & portaler i Malmö

switch-mapHur äntrar vi fiktionen? Var finner vi dolda rum? Kan vi dölja oss själva? Vilka fiktioner är aktiva i ett rum? Här följer några anteckningar från vårt pågående arbete i Malmö. 

Som besökare till föreställningen Join bidrog man till skapadet av ett företags arbetskultur genom att delta i olika lekar och spel. Tack vare Teater InSite har vi nu fått möjlighet att göra en konstnärlig fördjupning av några teman från föreställningen. I Join så ”switchades” de anställda (publiken) på företaget mellan olika arbetsuppgifter, olika platser och sammanhang.

Switch är en undersökning av scenarion där olika estetiker överlappar, olika gränssnitt. Med andra ord prövar vi hur fiktioner läggs på varandra, hur vi kan hoppa mellan nivåer och hur flera lager verkar simultant, i en given situation. När vi säger fiktion menar vi påståenden som vi kan tro på och agera på – fiktion som illusion, i motsats till desillusion.

Redan under Transistorfestivalen i höstas höll vi en öppen workshop, under vintern har arbetet vilat, och för några veckor sedan började vi igen, med att rollspela. Vi spelade rollspelet Apocalypse World och en betaversion av Precariat. I rollspel finns både spelsituationen kring bordet och den värld som spelarna fantiserar ihop. Redan där har vi benämnt två olika fiktioner. Det finns ett avgörande magiskt ögonblick i rollspelet när en spelare börjar agera som sin rollfigur och berätta vad den gör. Allt som spelaren säger om vad den gör är sant i spelet. För att uppmärksamma hoppet mellan fiktioner kan spelaren glida från att beskriva vad den faktiskt gör i sin fysiska kropp (de andra spelarna accepterar det som sant) till att berätta vad den gör i sin imaginära rollfigurs kropp (de andra accepterar även det som sant).

Från rollspelandet har vi denna vecka rört oss in mot just språket, utsägandet, och det sätt som vi talar på under en rollspelsession. Spelledaren målar upp den imaginära världen för spelarna genom att beskriva den med ord. Allt som spelledaren säger accepteras som sant i fiktionen. Det fysiska rum som spelarna sitter och spelar i tonar bort och en gemensam fantasi uppstår.

Den här veckan vänder vi lite på omständigheterna. Vi försöker beskriva det rum vi faktiskt befinner oss i, med allt som finns där, inklusive kroppsliga förnimmelser, sociala överenskommelser och fantasier om rummet. Speciellt intresserade har vi varit av portaler; objekt som kan förflytta spelarna ut ur rummet, på någon nivå. Vi har identifierat elva nivåer av beskrivande, som vi just nu laborerar med. Varje nivå är ett eget kort. Med hjälp av korten gör vi improvisationer i tal och text som vi dokumenterar, med ljudupptagningar och skapande av hypertextspel. Vi har möjlighet att lyssna på rummet vi befinner oss i, förstärkt med olika riktade mikrofoner. Ljudet skapar ytterligare ett lager av intryck som beskriver rummet på ett annat sätt än det synliga.

Olika fysiska rum väcker olika fantasier hos oss som spelar. Vi har förlagt arbetet ute i offentliga eller halvoffentliga lokaler. Vi tänker oss platserna som territorier där olika intressen är i ständig förhandling. Det som förenar de platser vi valt är att de saknar en tydlig funktion. I en affär, på ett bibliotek eller ett café vet vi vad som gäller. I det så kallade ”vardagsrummet” på Malmö Live, i ljushallen på Studio och i en tom affärslokal på Caroli köpcentrum är överenskommelserna lite vagare. De vilar på en förhoppning om att något ska hända mellan besökarna där, men vad?

De två första, relativt nybyggda platserna, lockar med att vara inspirerande och inbjudande miljöer. De är inte regelrätta arbetsplatser men inte heller ställen där du måste handla något för att få stanna. Det känns som att vår blotta närvaro räcker för att producera något slags värde?  Den tomma affärslokalen har tidigare varit plats för värdeskapande genom handel. Idag används tomma lokaler i Caroli till konstutställningar. Dessa platser fascinerar eftersom de skapats för nya produktionsförhållanden, där vi kanske måste hantera att vara både privata, i arbete och konsumenter på samma gång. Kanske måste vi angripa dessa territorier genom att först beskriva dem – kartlägga aktiva fiktioner, för att sedan spekulera kring hur vi skulle kunna använda eller hacka dem?

I linje med idén om att hacka rum, försöker vi att smälta in i de platser vi besöker. Vi har övat oss på kamouflering; ett slags o-performativa strategier som inte öppet försöker presentera ett synligt alternativ till den kultur som platserna försöker odla, utan snarare vill verka i det dolda. Vi blir ett hemligt sällskap på platsen, men sticker samtidigt inte ut från andra grupper som sitter där och gör allt från att sälja folköl till att diskutera relationsproblem (exempel hämtade från observationer).

Arbetet är en fördjupande undersökning där de medverkande konstnärerna utforskar sina verktyg, metoder och sitt samarbete. Dessa är Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Ebba Petrén, Liv Vesterskov och Gabriel Widing. Ljudteknik görs av Jonas Åkesson och konstnärlig ledare på Teater InSite är Matthias Hahne Torbjörnsson. I höstas medverkade även Jacob La Cour. Arbetet går att besöka på plats, men det kommer också resultera i presentation av något slag vid senare tillfälle.

  • Vecka 8: Malmö Live
  • Vecka 9: Studio
  • Vecka 10: Caroli – Speltest kl 13 den 9 mars!

Vill du veta mer eller göra ett besök, ta kontakt med Ebba Petrén.

Page 1 of 3

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén